Jag promenerar med Ellie Gouldings You My Everything på repeat i hörlurarna. Det stilla duggregnet upphör sakta när molnen på himlen luckras upp och solens strålar färgar himlen rosa vid horisonten. Jag kämpar med mina stelfrusna fingrar för att svara i telefonen när mamma ringer från bilen och frågar om hon ska hämta upp mig någonstans, men det vill jag inte. Nu trivs jag bra.

 

Jag går och funderar på mat, mat och bakelser. Om 15 dagar befinner jag mig bland Amerikas förenta stater och högar med frågor och funderingar snurrar i skallen. Men just ikväll var det inte frågan kring vad min nya familj kommer bjuda mig på för mat under de kommande 11 månaderna, utan vad jag faktiskt ska bjuda dem på. Något typiskt svenskt, men gott. En vän till mig, en australienska som bosatt sig i Sverige sedan 1 år tillbaka, skulle laga en typsik svensk rätt till sin svenska pojkvän och frågade mig då om tips på typiska, svenska grönsaker. Jag hade faktiskt inget bra svar att komma med. Det "gröna" som dyker upp i mitt huvud är potatis, rödbetor, rädisor, morötter, sockerärtor, sparris, äpplen och diverse bär som jordgubbar, smultron hallon och blåbär.

 

Jag ger upp tanken på tråkiga rotfrukter och nöjer mig för tillfället med det sockersöta. Kanelbullar, kolakakor, rulltårta, kladdkaka, brittatårta och den klassiska jordgubbstårtan är väl något jag får nöja mig med så länge. Jag ska åka till världens tjockaste land och på det bo med en konditor till mamma. Dagens -120 kcal känns inte längre som särskilt mycket till hjälp. Hello fatso!

Trött och seg dag, är så konstant svag nu för tiden.

 

Mamma gnällde igår igen, sa att det är dags för mig att börja äta mat. Hon är trött på att jag sover bort dagarna och fryser så fort ytterdörren öppnas. Påstår att min kropp inte längre fungerar som den ska.

 

Började dagen med en massa frukt, bär och en skvätt yoghurt. Vid 13-tiden kurrade magen lite och jag stekte ihop en tonfiskröra som jag åt med sallad och svarta bönor. Sedan började jag plocka i kylen. En soltorkad tomat, 1 tsk pesto, 2 tsk philadelphiaost och lite fler svarta bönor. Allt som allt landade jag på 575 kcal.  Det enda jag ägnat tid åt de tre senaste dagarna har varit mat, och min mamma påstår att jag inte äter.

Allt har ändå känts hyfsat bra idag men det blev en liten PW på 85 minuter och 295 kcal brända. Lite senare så ska jag ut igen på en kvällsprom och något jag inte ska göra är att äta, för idag ska jag ner på minus.

 

Ananas, mango, banan, päron och jordgubbar 365 kcal

Blåbär och hallon med en skvätt yoghurt 60 kcal

Ärtsoppa toppad med fläsk och äpple 375 kcal

Fläskfilé med champinjoner i gräddsås 210 kcal

 

Börjar dagen med en frukttallrik. Stoppar i mig en skål med bär och yoghurt till lunch. Äter en portion ärtsoppa, och så en till. Det är grädde i soppan och jag äter alldeles för mycket fläsk. Ångest. Vill ut och gå men regnet öser ner. Jag somnar när jag ligger och fördriver tiden med att läsa bloggar, sover en timme. Jag går upp och märker att pappa har lagat fläskfilé med champinjoner, champinjonerna som legat och suktat i kylen i flera dagar. Yrvaken tar jag en gaffel och börjat äta direkt ur stekpannan, inser vad jag håller på med och ångesten kommer först krypande, sedan stormande när jag inser att det fortfarande regnar ute.

 

På med duschen - kräks, kärks, kräks. Men det går för segt och halsen ömmar när jag ser söndertuggat kött åka ner i avloppet. Jag spyr inte. Aldrig. Det är inte min grej, inte mitt sätt att kompa på. Ängsligt går jag runt, runt inomhus, Sätter mig ner, reser mig upp. Går runt, runt lite till. Till slut drar jag på mig träningskläder och regnkläder. Klockan är strax innan 21 och utomhus är det bara jag, mörkret, regnet och paddorna. För en gångs skull känner jag lite att jag passar in - en stor, fet padda är vad jag är.

Idag är en hemsk dag. Jag bara äter och äter. Vidrigt. Gris.

 

2 dagar i rad med groteskt matintag, jag åt ju som en häst igår!? Hur mycket mat ska jag behöva göda kroppen med innan den är nöjd?

 

Dessutom är vädret lika vidrig. Det är kallt och det regnar. Jag har ingen lust att gå utanför ytterdörren en gång till, men en kvällsprom känns som ett måste.

Precis som de flesta andra dagarna som passerat så är även denna dag rätt händelselös. Jag har varit ute på vägarna ett par timmar, har övningskört och gjort lite ärenden i diverse butiker. Gjorde ett besök på rusta och spontanköpte ett duschdraperi, mitt gamla var så slitet och trasigt. Mitt förra köpte jag på Åhléns för 299:- om jag inte minns fel, gissa chocken när Rusta bjöd på ett exakt likadant för 49:-. Chockad men glad.

 

Har även smidit lite planer inför helgen. Jag hade först försökt övertala 2 goda vänner att på lördag följa med på årets "fest i byn", en riktig kalasfest som innehåller alla snygga killar ifrån trakten. Jag har svängt förbi tidigare år och spanat lite, men aldrig riktigt gått dit och deltagit. Den ena kompisen hade tydligen annat för sig, men den andra tackade ja. Fick dock sms från dem båda igår kväll. "Vi ska upp till sommarstället, bilen rullar på fredag om du ska med". Blev lite småsur - mina planer är tydligen aldrig tillräckligt bra. Man har inte möjlighet att festa en kväll, men att åka iväg över en hel helg, jo det går för sig.

 

Jag övervägde fest och alkohol jämte filmkväll med chips och läsk. Besserwisser som jag är så tackade jag nej till någon sommarstuga, sa att jag inte kan. Jag ska i alla fall hålla mig till planen och gå fest. Eftersom att jag tydligen inte har något bättre sällskap så får jag helt enkelt ragga upp någon snygging där borta. Se det positivt - fler pojkar till mig!

Dagens dagens är tyvärr för stor och fet för att få plats i ett inlägg. Skämt åsido, men ni vet redan vad jag har ätit.

 

För att få till lite uttag så trotsade jag min protesterande hals och gav mig ut på en springtur. Den resulterade i 12,5 km varav ca 3,5 km avverkades som promenad. Det var lite trögt, men det gick. De envisa, jagande flugorna bakom mig fick mig att fortsätta springa. Milen avverkades precis som sist på 1 h och 3 min, ingen förändring där alltså. Kom på under turen att mina inställningar i running-appen är inställda på 65 kg, därför blir siffrorna vad gäller förbränning förmodligen en aning missvisande, det är dock åtgärdat nu och det ska bli spännande att se om det blir någon större skillnad på de förbrända kalorierna. Mindre vikt innebär ju mindre brända kalorier.

 

Totalt blev det 1080 kcal in och 795 ut, dagen landar alltså på +285 kcal. Helt ok med tanke på vad jag har unnat och svullat idag. Utav allt snacks så måste ju glass vara bland det bästa. Kan ju nästan säga att det var värt det.

 

Vi knackar på dörren vid klockan 13, välkomnas med varma kramar och blir genast visade ut till terassen på baksidan där det har dukats upp med fika. Smörgåsar med smör, ost, leverpastej, smörgåsgurka, syltad svamp och på det lite kanelbullar. Jag frågade om det fanns någon frukt jag kunde få och farfar kom tillbaka med en smoothie gjord på vaniljyoghurt, banan, jordgubbar och hallon. Farmor frågar hur länge jag ska hålla på såhär, "ligga på den där linjen", som hon uttryckte det. "Det är väl ingen idé att bjuda dig på någon kanelbulle", fortsätter hon och ler, ändå lyser hela hennes ansikte av missnöje. Jag dricker upp min smoothie och avslutar med en liten smörgås med leverpastej, smörgåsgurka och lite svamp.

 

Efter fikat blir det till en liten utflykt ner till hamnen. "Idag ska jag prova en ny glassort, lakrits ska vara god", säger farfar. Jag suckar och funderar. Vid glasskiosken väljer jag till slut en bägare med 2 kulor, daim och nogger. Vi sitter på en parkbänk och äter upp vår glass - jag, mamma, lillebror, farmor och farfar. Fast farmor köpte ingen glass. Vi sitter och tittar på ankorna som fladdrar med stjärtarna när de dyker ner med huvudet i vattnet när farfar plötsligt utbryter att vi måste skynda oss hem om vi ska hinna laga någon middag.

 

Middag består av fläskkotlett med chevréost och smörstekt lök. Till det serveras potatis och sallad med tomat och melon. Jag stoppar i mig en kotlett med lite sallad. Låter gräddsåsen rinna av så gott det går. Petar ut lite melon ur salladsskålen som jag knaprar i mig innan det är dags för efterrätt. Hallon och jordgubbar med vaniljglass. Äter 1 liten portion, skopar sedan upp en stor till. Arg, arg på att allt hela tiden ska handla om mat. Går det inte att umgås på något annat sätt? Något sätt som inte är relaterat till mat? Farmor frågar vad jag har för mål med min strikta diet och hårda träning. Vadå diet? "Jag vet inte riktigt", svarar jag. "Hon vill inte vara tjock när hon kommer hem från USA", säger mamma. "Snarare att jag inte vill vara fet när jag kommer dit", säger jag.

 

Snarare att jag vill slippa alla hjärnspöken som driver mig till vansinne när jag lägger mig i soffan och ska titta på film, precis som en vanlig tonåring ska kunna göra. Snarare att jag ska slippa ångesten som river i mig när jag gör i ordning tallriken för att äta middag med min familj, precis som en vanlig familjemedlem ska kunna göra. Snarare att jag vill slippa gråta mig till sömns om nätterna, precis som en vanlig människa ska kunna göra.

 

Om jag fick se 5:an på vågen så skulle jag ha varit glad, om jag var under 60 kg så skulle jag ha varit glad. Med fuktigt hår och 180 kcal frukt i magen så ställde jag mig på vågen för första gången på 12 veckor. Jag klev på vågen, klev av och klev på igen. Flera gånger. 54,8 kg. Bmi på 19,4.

Nu sitter jag hos farmor och farfar för lite fika. En smörgås med leverpastej och smörgåsgurka, lite syltad svamp och ett glas smoothie. Idag är en bra dag.

 

Bland det sorgligaste som finns är att se mat ruttna bort i kylskåpet, speciellt mat som jag egentligen kan äta utan problem. Startade dagen med en stor frukttallrik. Underlig mättnadskänsla, men fy fasiken vad gott det var.

 

Idag ska jag väga mig. När jag var på hälsokontroll i april så vägde jag 67 kilo. 12 kg upp på 1 år. Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle se den siffran på vågen igen, någonsin. Undrar hur mycket jag kan ha gått ner på 4 månader. Resultatet kommer ikväll, oavsett hur vidrigt det är.

Det blev ingen kina trots allt, men kan inte vi komma till kinan så får kinan komma till oss. Till middag serverade pappa wookad kyckling med svart bön-sås och grönsaker. Det negativa med att äta hemma är att risken för småätning/överätning är mycket större än när man äter på restaurang (U don't say!?) och de dagar du gått utan mat och sedan blir ett bottenlöst hål så fort du stoppar i dig något är extremt jobbiga.

 

285 kcal in, 595 ut

-310 kcal

Det var det som krävdes för att få mig någorlunda nöjd och tillräckligt kontrollerad för att få stopp på ätandet nu på söndagskvällen. Tack pch lov så har jag promenaret och promenaret idag, det är det jag sysselsätter mig med under dagarna nu när jag inte har något liv och där med ingenting bättre för mig.

 

Känner dock att jag nu, eller i alla fall idag, var full av energi och egentligen ville öka tempot lite. Halsen säger dock emot. Hatar att inte få göra det jag vill, hatar att behöva ge vika för en sådan fånig sak, hatar att känna mig svag. Fan förkylning, ta dig.

Termostaten visar 27 grader varmt, vinden sliter i kläderna och skapar tovor i håret, ur cabens högtalare dunkar musik på högsta volym och killar i skruttiga volvos kastar blickar och vinkar när vi dånar förbi i vänsterfilen. Jag halvligger i baksätet, sluter ögonen, halvdrömmer mig in i min egna värld. Blir avbruten, får en smörgås upptryckt under näsan. "Nej tack", jag har redan ätit. Säger jag.

 

Dagens ärende gick mycket snabbare än förväntat. Skönt. Det innebär att jag kan träna ikväll. Matintaget står på 0 och så får det förbli tills vidare. Ut och njut av värmen nu!

 

 

Eftersom att uppdateringen blir dålig under dagen så bjuder jag på lite bilder på veckans smalis-crush. Titta och njut.

 

330 kcal in, 390 kcal ut

-60 kcal

 

Helt ok dag i alla fall. Hade ju egentligen tänkt fasta och dessutom ta en till prom nu på kvällen, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig - det började regna och jag somnade vid kl 19.

 

Morgondagen får jag ta som den kommer. En dag i taget, som vanligt.

 

Kvällen bjöd på mycket mat, mycket alkohol, mycket tjejsnack, mycket drickspel och en del naket - det sistnämnda som ett resultat av det näst sistnämnda. Tre tjejer som dansade nakna till undressed, en lyckad kväll med andra ord ;) Jag blev dessutom kvällens sexiga och kompisen, som för övrigt är mycket smalare än mig, predikade om hur snygg jag är. I sådana lägen kan man verkligen inte låta bli att inbilla sig den där tonen av ironi.

 

J, ett gammalt kläng, skrev vid 3-tiden på facebook. Han skrev hej, jag svarade inte. Jag vill inte ha något med honom att göra, och svarar jag så blir jag aldrig av med honom. Det är jobbigt.

 

Är inte ett dugg sugen på mat och tanken var att jag skulle fasta nu lördag och söndag. Mina flickor vill dock åka till pizzerian för lite bakiskäk. Jag kan ju inte sitta här och glo hela sommaren, jag kan ju åtminstone låtsas att jag inte är en ensam enstöring med en inkompetens att vara social i matrelaterade situationer. En sallad får väl gå.

 

Jag har för övrigt ingen aning om hur jag ska förklara berget med kvarbliven mat när päronen kommer hem. Det är alldeles för mycket mat kvar, inte ens frukten är uppäten. Bara för att dottern är knäpp. Jag har ett problem, alltså.

 

 

 

Blev alldeles för mycket mat och inte alls så mycket alkohol som jag hoppats på. Jag måste verkligen lära mig att inte äta så förjäkligt när jag ska dricka, magen klarar inte alls samma stora mängd som den gjorde för ett år sedan vilket endast resulterar i matkoma och illamående. Med chips, choklad och naturgidis så hamnar dagens matintag på 2500 kcal, mellan tummen och pekfingret? Jag har ingen aning, men med tanke på förmiddagens snålhet så känns det inte sådär super duper mega farligt. Mina flickor snussar så sött bredvid mig, jag ska också få mig ett par timmars sömn och återkommer därför imorgon med smaskiga detaljer. God natt, eller god morgon, eller vad jag nu ska säga.

Inköpslistan är klar och bland alla middagstillbehör så finns bland annat juice, vaniljglass, isglass och strösocker. Ikväll ska det blandas drinkar minsann. Just nu tar det ju emot lite - kalorier, kalorier, kalorier. Det är ju betydligt värre att faktiskt själv se med egna ögon vad en drink innehåller, till skillnad från när man bara får den serverad och klar på krogen. Intag idag har hittills bara varit tonfisken, och jag har ju ingen större lust just nu att svulla någon gourmetmiddag. Förhoppningsvis så lär jag inte bry mig om vad alla glas innehåller om ett par timmar, vi får starta kvällen med lite lättare alternativ som vin. Det gör nog susen. Trevlig helg på er!

Startade dagen med en två timmars prom och bryter nu den dryga 39 timmars fastan med en tallrik tonfisk och sallad. Mamma rynkar alltid åt tonfiskburken och påstår att det är katterna som ska äta kattmaten, himlans vad katterna skulle vara lyckliga i sådanna fall, för tonfisk måste vara bland det godaste som går att hitta i matväg. Dessutom så får du ihop en lagom lunch på ynka 200 kcal, kan det bli bättre?

 

Ikväll blir det grill, och för en gång skull så blir det jag som kommer att hålla i grillhandskarna. Ett par vänner kommer över för middag och lite gott att dricka, sen får vi se vart kvällen leder. Har lite planer på att grilla kyckling, fläskfilé, majskolvar, champinjoner, sparris och squash. Jag ska leta lite på nätet efter smarriga grilltips, efter det blir det en sväng till mataffären. Tur att jag har assistans med mig, då blir nog mängden mat i alla fall någorlunda rätt. Det blir nog bra.

 

Har varit superseg hela dagen. Trött i kroppen och hängig. Orklös och styrkelös. Benen skakar, händerna darrar, hjärtat bankar. Har för en gång skull inte tagit någon PN under dagen. Eller jo, sov 40 min på soffan vid 22-22.40, vaknade upp och var superpigg. Tror ni att jag kan sova nu då? När det enda jag vill är att somna. Jag har kommit på att jag verkligen skulle passa som spanjorska, ni vet med siesta och grejer. Upp tidigt på morgonen, vila mitt på dagen och hålla igång sent in på småtimmarna. Precis så, ja.

 

Spagetti med stekt kyckling, grädde, pesto och en skvätt grillkrydda fick bli lillebrors middag, en kaloribomb som blev en succé. Lillebror som är så smal, han kan äta med gott samvete. Själv åt jag ingenting, och har inte gjort på ganska precis 24 timmar.

 

Funtade på att ta en kvällsprom, men beslutade mig för att stanna inne. Har flängt runt i köpcentrum, mataffärer och på det städat här hemma i flera timmar. Kaloriappen visar dryga -900, så en promenad kändes inte nödvändig trots att lusten fanns där. Jag sparar energin och beger mig ut på en tidig träningsrunda imorgon bitti, förutsatt att halsen är bättre än vad den var imorse.

 

Slog  TV:n och upptäckte att Emma bara hade varit igång i en halvtimme. Jane Austens berättelser är verkligen något extra. Nu ska jag mysa ner mig i soffan och bara njuta.

My friend assures me, "It's all or nothing."
I am not worried
I am not overly concerned
My friend implores me, "For one time only,
Make an exception."
I am not worried
Wrap her up in a package of lies
Send her off to a coconut island
I am not worried
I am not overly concerned with the status of my emotions
"Oh," she says, "you're changing."
But we're always changing

It does not bother me to say this isn't love
Because if you don't want to talk about it then it isn't love
And I guess I'm going to have to live with that
But I'm sure there's something in a shade of grey
Or something in between
And I can always change my name
If that's what you mean

My friend assures me, "It's all or nothing."
But I am not really worried
I am not overly concerned
You try to tell yourself the things you try to tell yourself
To make yourself forget
I am not worried
"If it's love," she said, "then we're going to have to
think about the consequences."
She can't stop shaking
I can't stop touching her and...

This time when kindness falls like rain
It washes her away and Anna begins to change her mind
"These seconds when I'm shaking leave me shuddering
for days," she says
And I'm not ready for this sort of thing

But I'm not going to break
And I'm not going to worry about it anymore
I'm not going to bend and I'm not going to break
And I'm not going to worry about it anymore
No no no no no,
It seems like I should say, "As long as this is love..."
But it's not all that easy so maybe I should
Snap her up in a butterfly net
Pin her down on a photograph album
I am not worried
I've done this sort of thing before
But then I start to think about the consequences
Because I don't get no sleep in a quiet room and...

The time when kindness falls like rain
It washes me away and Anna begins to change my mind
And everytime she sneezes I believe it's love and
Oh Lord, I'm not ready for this sort of thing

She's talking in her sleep
It's keeping me awake and Anna begins to toss and turn
And every word is nonsense but I understand and
Oh Lord, I'm not ready for this sort of thing

Her kindness bangs a gong
It's moving me along and Anna begins to fade away
It's chasing me away
She disappears and
Oh Lord, I'm not ready for this sort of thing

Matinköp för flera dagar framåt måste vara bland det svåraste som finns, i alla fall när man ska köpa mat till fler personer än bara sig själv. Jag och lillebror blir ju hemma själva över helgen, så att bunkra upp med mat är viktigt. Lillebror hade gjort en egen inköpslista, så det underlättade lite. Mamma tog en korg och fyllde med lillebrors önskemål medans jag tog en korg som jag fyllde med mina. Resultatet fick mig att fnissa lite.

 

1 paket fusilli

 

Svårt att gissa vem som ska äta vad? Självklart har vi lite annat hemma att kunna tjocka i oss i helgen, så detta måste väl räcka för 4 dagar? Eller?

 

I bilen hem kom den där efterlängtade och alltid lika uppskattade diskussionen. Jag måste äta mer mat, måste få i mig mer energi. Jag hade tydligen varit alldeles för trött och borta idag, enligt mamma. Jag orkade inte ens säga emot, det är ingen idé. Bara att nicka och le så är det över fort. Jag lyckades ändå dra med mig mamma till en annan butik, så på köksbänken står nu även 1 flaska jordgubbsvin, 1 flaska hallonvin, 8 breezer samt 1/2 bag in box med vitt. Snart är det helg!

 

Planen var ju egentligen att jag skulle ut och springa. Har legat och vridit mig halva natten i mitt egna svett, inte kunnat sova. Vaknade upp nu med världens halsont och krassligaste luftvägarna på länge. Har inte tid för att bli sjuk. Jag orkar inte. Idag blir det théfasta.

Slänger in en dagens, den höll jag på att glömma;

 

Kom in från en springtur för en timme sedan. Eller, det blev en jogg/PW på 10,5 km och 675 kcal brända. Jag måste bara säga att det känns så jäklans bra! Man glömmer bort känslan av att springa, tvekar innanför dörren och känner trötthet och ångest inför att behöva låta svetten rinna, benmusklerna jobba och lungorna kippa efter luft, men när du väl kommer igång så är det verkligen bland den underbaraste känslan som finns. Sprang till och med längre än planerat, den planerade rundan var endast 7 km, men när jag var där ute och sprang så insåg jag att jag inte hade lust att sluta. När jag klev innanför dörren hemma och avslutade träningspasset på running-appen så tröck jag på den lilla extremt glada gubben, för idag kände jag mig unstoppable. 1 mil på 1 h och 3 minuter, det är väl inte för dåligt? En vacker dag ska jag sätta den under 1 timme, jag ska! Imorgon bitti ringer klockan 07.00, det blir en runda till innan hettan slår till för hårt.

 

 

 

Sitter i väntrummet hos veterinären. Hunden har hoppat runt på 3 ben de senaste dagarna så han ska få sig en undersökning. På anslagstavlan hänger det diverse affischer och informationsblanketter. Min uppmärksamhet riktades till texten "Hur mycket innehåller en godbit?"

 

 

Varför befinner sig sådan här information endast hos veterinärer, i djursyfte? Jag kan nog nämna en och annan människa som också skulle behöva informeras. Jag, till exempel.

Min första dag på flera år då jag kan somna utan att behöva ställa väckarklockan. Jag vaknade 08.23, gick på toaletten, satte på TV och kröp tillbaka ner i sängen framför ett gammalt avsnitt av Pretty Little Liars som jag tidigare sett. Vid 09.10 bestämde jag mig för att gå upp och ta en morgonprom. Tanken var att jag skulle lla mig utan mat till ikväll, men när jag kom ner för trappen kände jag att jag allt var lite hungrig. Gjorde iordning en liten skål med yoghurt, äpple, banan och hallon.

 

Jag gick upp till stallet, tänkte att det var bäst att städa undan efter mig lite. Jag tyckte aldrig att det var kul att packa, det var så mycket saker jag behövde släpa med mig till tävlingsbanan även fast både jag och häst skulle komma hem efter bara några timmar. Idag var det extra tråkigt, att packa saker som blivit kvar efter en häst som kanske aldrig kommer att komma tillbaka.

 

Kom hem och åt direkt ett par nävar flingor ur skafferiet. Gick för att spela lite spel på datorn, (Ja, jag är som en 10-åring i min ensamhet.) Papa's glasskiosk för att vara exakt, men spelet ville inte samarbeta som det brukar. Jag gav upp och gick ut i köket för att rota genom kylen. Hällde upp en skål svampsoppa och värmde i micron. Åt. Gick till spisen och åt 2 köttfärsbiffar direkt ur kastrullen som även var fylld med gräddsås. Gick tillbaks till kylen och tog en banan. Seriöst, vad är det för fel på mig? Klockan är 3 på eftermiddagen och jag har tryckt i mig 715 äckliga kalorier. Magen har fekke med musik på högsta volym, typ. Kurrar och mullrar. Tanken på att köra en drygt 50 timmars fasta tills fredag kväll när goa vänner kommer för lite mat och alkohol är otroligt lockande just nu.

 

Ikväll blir det springa. Det är på tiden, var ett tag sedan sist. Men först ska jag sova bort ett par timmar, är ändå för varmt för att göra något just nu. Eller snarare, jag känner inte för att dra på mig bikini och följa med mammsen till stranden. Absolut inte.

 

Fyra äpplen och 3 bananer, eller nej det blev visst 4 bananer. Jag stannar upp framför jordgubbarna. 61 kr/kg, ca 30 kr/ask. Jag går vidare. Jag plockar en burk minikeso i mejerirummet och lägger i kundvagnen. Börjar gå mot kassorna men vänder om och ställer mig för att välja ut en burk turkisk yoghurt. Jag tar en lättyoghurt och lägger i korgen. Jag står stilla ett par sekunder innan jag böjer mig ner och tar upp keson som jag ställer tillbaka i kylen. Jag möter upp mamma vid kassan och sneglar ner i hennes korg. Ett paket mjölk, ett paket bregott extrasaltat, ett paket gräddfil, en påse dipp, en påse lättsaltade chips och en big size riesen. Det är klart, det är ju jag som betalar. Jag frågar henne om hon verkligen måste ha den där riesenpåsen. Nej, det måste hon inte, så hon går och lägger tillbaka den. Jag pustar ut. Jag börjar lägga varorna på rullbandet när hon sträcker sig fram och tar bort yoghurten. Varför köpte jag lättyoghurt? Jag suckar. Hon går och byter den, kommer tillbaka med originalet. Ångest, ilska.

 

1025 kcal in, 700 ut

+325 kcal

 

Jag hade egentligen inte tänkt äta de där köttfärsbiffarna med det där potatismoset, men jag kom in efter att ha övningskört i drygt en timme och lukten överväldigade mig. I vanliga fall är jag inte ett dugg intresserad av köttfärsbiffar, jag tycker nästan att det är rent utav äckligt. Men inte idag. Vips så hade jag dragit på mig 400 extra kalorier sådär klockan 20.00. Lyckat.

 

Jag känner inte för att göra några löften eller någon planering inför morgondagen. Sista dagen tillsammans med familjen den här veckan, sedan får jag äta (eller snarare inte äta) vad jag vill hela torsdag-söndag när jag är själv hemma. Lycka.

 

Nu rullar pållen uppåt landet tillsammans med sin nya bästis för att påbörja ett nytt liv med nya äventyr. Tanken att jag imorgon när jag vaknar inte kommer ha någonting att göra, ingen promenad att gå, ingen att ta hand om, skrämmer mig lite. Jag har boat ner mig i sängen, gråtit en skvätt och funderat på vad jag ska göra resten av dagen. Jag orkar inte packa ihop alla sakerna i stallet idag, utan samlar kraft för att göra det imorgon. Jag ska skjutsa lillebror till tåget om ett par timmar och dessutom köpa chips och dipp till mamma som ligger i soffan och storbölar. Jag funderade på att ta en promenad, men vill inte koppla någon musik till sådana här trista minnen. En tråkig händelse på en tråkig dag alltså. Det suger. Jag får försöka trösta mig med att om 3 veckor och 2 dagar så befinner jag mig på ett flygplan, påväg till 40 graders värme, ny skola, nya människor, nya erfarenheter, upplevelser och ett helt år av nytt liv där jag själv kan avgöra vem jag vill vara. Den tanken gör mig genast lite gladare.

Är på dåligt humör idag. Inte ledsen, bara sur och arg. Arg på alla, arg på allt. Idioter som ifrågasätter att jag ifrågasätter. Blir ännu surare. De jag egentligen faktiskt känner för att prata med vågar inte prata med mig och jag glider runt som den mest föraktade människan på jorden. Toppen.

 

Tråkigt humör för en annars bra smaldag. Det luktade pannkakor när jag klev in genom dörren efter morgonprom, lillebror hade stekt ägg. Bra luktsinne. Nu ska jag äta - fruktsallad, nomnomnom.

 

Blev nog ett litet nervöst sammanbrott där. Har varit ute på kvällsprom, tagit en ridtur och pussat på pållen. Har ringt ett telefonsamtal för lite mentalt stöd - en person som jag egentligen inte är så förtjust i var den första personen att uppriktigt stötta mitt beslut. Känns ju bra och så vidare.

 

Det är roligt hur mitt ätande är så kraftigt kopplat till min sinnesstämning. Eller, egentligen så spelar min sinnesstämning inte så stor roll.. Jag är glad och lycklig - åh jag förtjänar att äta okontrollerat. Jag är ledsen och känner mig värdelös - åh mitt liv suger så jag kan lika gärna äta mig fet. Idag har jag varit en känslostorm, men jag lyckades kontrollera mig själv. Jag grät en skvätt under kvällspromen, kom hem och såg att lillebror lämnat rester efter jordgubbar, hallon, grädde och choklad kvar på köksbänken. Jag tog två hallon och ställde in resten i kylen.

Idag har jag ätit frukt för 270 kcal och lite lax för 80. Promenerat bort 585 och ridit bort 140. -375 kcal alltså. Ger mig själv en klapp på axeln såhär innan sovdax. Godnatt♥

Jag fick ett samtal idag. Ett samtal som förändrar så himla mycket. Det är klart att det skulle ske för eller senare, jag har valt det själv och jag har väntat på det. Nu står det här och plötsligt är allt så verkligt, så nära.

 

I 6 år har det varit allt jag levt för, det har varit min trygga och stabila bas som aldrig svek. Det har varit så mycket rutin att jag nu inte längre vet vem jag längre kommer att vara eller göra. Jag har till och med räknat ut att alla dessa rutiner har sparat mig dryga 400 kcal per dag. Kan ni fatta!? Alla promenader, all mockning, alla vattenhinkar, all ridning.

 

 

Är endast ett stort kaos just nu. Ska jag gräva ner mig och dö.

Kände egentligen bara för att krypa ner i sängen och somna till en bra film, men istället tvingade mamma med mig ut på en övningskörningstur för att äta glass och promenera i sommarsolen. Gårdagen resulterade i -665 kcal och dagens intag har varit fruktsallad för 250 kcal. Dagens dilemma var ifall jag skulle äta glass eller inte. Tejerna som jobbade i glasskiosken var i min ålder, snygga och smala. Jag hade på mig vita, korta shorts, kände mig blek och fet. Det blev ingen glass. Lite på grund av att jag även körde så dåligt att jag inte förtjänade någon för den delen heller.

 

Blev bjuden på fest ikväll, eller grillparty på stranden. Lite sugen är jag på att dra dit, men ingen jag känner särskilt väl ska gå. Tror jag stannar hemma. Spara kalorier - bli smal, smal, smal.

 

 

Börjar vakna till liv efter nästan 6 timmars sömn. Det är varmt och kvavt i rummet, för utanför på den molnfria himlen skiber solen vars strålar lyser in genom fönstret. I fönstret och på golvet ligger bullpapper och precis där jag ligger just nu, i min säng, åt jag två bullar inatt vid 03.50 innan jag somnade. Det är bra, passar på att lura  mig själv medans jag är alkoholpåverkad och trött. Det var det senaste jag åt. Det här rummet kväver mig, jag har svårt att andas. Inte över någon ångest, utan för att rummet helt enkelt verkar sakna någon vidare mängd syre. Andas bör du, annars dör du. Dags att ta sig ut och hämta luft.

Hallå! Saknat mig?

 

Hade fullt upp igår och där med ingen tid över för att underhålla bloggen. Jag övningskörde, köpte nya underkläder, åt glass, promenerade, åt kakor, åt smörgåsar, åkte in till stan och spenderade kvällen på uteservering med drinkar, på restaurang med god middag och sedan drog vi ut och dansade.

 

Jag gjorde misstaget att äta alldeles för mycket middag. Maten satt uppe i halsen och vägrade ge plats åt någon alkohol. Gjorde ett besök på donkens för att få köra fingrarna i halsen, men synen av den sunkiga, lyhörda toaletten och tanken på brödet i magen fick mig att låta bli. 3 drinkar, 1 cider och 1 shot var det jag fick ner och det närmsta berusad jag kom var den inbillade känslan av påtändhet i lampornas hysteriska blinkande på dansgolvet. Mycket till dans blev det dock tyvärr inte. Lite folk och dåligt drag, tröttheten tog över och vi gav upp och åkte hem.

 

Kvällens höjdpunkt var ändå killen som var grym på att dansa. Jag kör fånig shuffle på fyllan hemma i vardagsrummet, här pratar vi galen shuffle i världsklass. Trots att min egna dans uteblev något på grund av mitt fascinerade stirrande så fick jag ändå ett par sunkiga flirtar på dansgolvet, innan shufflemästaren själv kom fram och ville dansa. Med mig. Han lärde mig lite steg. Vi gjorde fåniga dansmoves och imiterade folks dansstilar. Han var söt, rolig, allmänt ascool och skulle definitivt ha varit hångelobjekt om han inte hade varit så jäkla lökig efter allt dansande. Men ändå - jag skrattade och hade jäkligt kul.

 

Maten den här veckan har som förstått varit hemsk, kaos, rakt åt helvete. Jag bara äter och hinkar i mig alkohol i hopp om att dämpa ångesten. Känns som om jag levt rövare hela veckan. Nu blir det back to business, jag lovar. Den här gången lovar jag.

 

Jag är rena rama plogmaskinen just nu. Det är bäst att ni flyttar på er för jag äter tamigfan upp allt som kommer i min väg. I alla fall när det kommer till kakor och bakverk - just det har jag levt på idag. Jag har inte knappat in några intag i kaloriappen. Dels för att jag för en gång skull inte vill se siffrorna, dels för att jag tappade uppfattningen om hur mycket jag har ätit för länge sedan. Har ätit för minst 3000 kcal idag, säkert mer, så att jag faktiskt ändå bränt bort dryga 1200 kcal har nog ingen större betydelse.

 

Kille numero uno från igår hörde såklart av sig på sms i eftermiddags, frågade om jag kom hem ordentligt och så. Jag höll det kort, svarade bara att det inte var några problem vilket resulterade i ett uteblivande av följdfrågor, tack och lov. Kille nr 2 addade mig på Facebook. Han ville egentligen adda på kik, men för det första så kommer jag inte ihåg mitt användarnamn och för det andra så hade jag tydligen raderat den appen från mobilen. Jag sa att jag hör av mig när jag kollat upp vad jag heter, men eftersom att jag inte är någon klängig och jobbigt creepy tjej så får han helt enkelt fråga igen. Tidigare nämnda D fortsatte hålla en konversation med mig i onsdags, helt otroligt.

Jag går ut i köket för att hälla upp ett till glas vin, jag vänder mig om och han trycker mig mot köksbänken med hela sin kropp. Vi hånglar, hans händer är över allt. Vi flyttar oss till soffan och han vill att vi lägger oss ner. Jag säger att jag inte gör något in public. Toaletten är ledig, vi låser dörren. Han börjar dra av oss kläderna, viskar i mitt öra hur snygg jag är. Han vill att jag ska gå ner på honom, det vill inte jag. Han vill ha sex, det vill inte jag. Han vill att jag ska komma, "det kommer aldrig att hända", tänker jag. Han är sliskig. Jag vill ut, bort från honom. Fakeorgasm for the win. Jag rättar till alla kläder och går där ifrån.

 

Jag går ner för trappen och blir stoppad i dörröppningen. "Jäklar vad solen måste vara avundsjuk ikväll, så het som du är". Han är snygg, ett gulligt, pojkaktigt utseende. Vi dansar - fånig shuffle blir till bugg som blir till tryckare. Vi sitter länge i soffan och pratar, till slut måste jag börja röra mig hemåt. "Jag måste bara få göra det jag velat gjort hela kvällen", säger han. Han kysser mig och det blir till lätt hångel. Han är försiktig och diskret, smeker mig bara lätt över ryggen.

 

Jag hämtar min väska och säger hejdå. En sista kyss innan jag går. Jag tar hissen ner - full, glad och lite småkär.

Det ringer lite i öronen och ögonen hänger fortfarande inte riktigt med som de bör. Trots eftermiddagens överätning så måste jag säga att humöret är bättre än bäst just nu. Tack vet jag alkohol. Har precis kommit hem och tagit en snabb dusch med bodyscrub - standard efter fylla. "Herregud vad du luktar sprit", var mammas första mening när jag kom hem. "Värt varenda droppe", tänkte jag.

 

P.S, ikväll tog jag nytt personligt rekord. Ett smarrigt inlägg kommer imorgon, i nyktert tillstånd. Nu ska jag somna med ett leende på läpparna. Puss ♥

Den här dagen kan vi bara radera och glömma vad gäller mat, den är ändå så jävla åt helvete ändå. Nu sitter jag på tåget på väg mot nya platser och äventyr utan en minsta aning om hur jag ska komma hem då varken buss eller tåg går efter klockan 00.30. Känner mig som 15 år igen. Kör bah!

Hatar dagar då hela kroppen är utom kontroll, utom behärskning. Hela min kropp skriker efter mat och det spela ingen roll hur mycket jag äter då den aldrig blir nöjd. Sen förra inlägget har jag tryckt i mig 10 oliver, 1 päron, 1 äpple och 2 tsk äppelmos. Äter direkt ur kylskåpet, direkt ur burkarna. Jag är verkligen äcklig och konstig.

 

Förutom att jag har konstiga matvanor så är jag även konstig till när det kommer till självdiciplin och självdistans. Men bara när det gäller vissa saker, bara sociala saker. Jag lovade mig själv att torsdag och fredag skulle bli två fastande dagar i min ensamhet. Det där med fasta bröt jag redan klockan 11.30 på förmiddagen, och nu har jag även brytit den andra planen. Ensamheten. Jag fick en inbjudan till en fest av en gammal kompis. Jag tackade ja. Jag tackade ja. Fest innebär godis, snacks, sötsaker. Kalorier. Ikväll ska jag behärska mig. Ikväll ska ingenting mer än FunLight-saft och alkohol få passera läpparna.

 

Åh, vafan sa jag ja för!? Nu måste jag ut och springa. Röra på fläsket. Bränna kalorier.

 

Jag är verkligen ingen vidare bra värdinna, var något jag kom på igår kväll när hela tjocka släkten och goa vänner var över för middag. Utöver alla tårfyllda tal som alltid är lika stela att ge respons på så bjöds det på grillad oxfile och kyckling, klyftpotatis och potatisgratäng, tjocka såser i olika former och frukt och bakverk till en förbannelse. Marängtårtan får vi inte glömma heller. I matväg var nog egentligen kvällen värre än vad den kändes för tillfället.

 

Frukt tills byxorna inte gick att knäppa längre.

Alkohol (Men det räknas ju inte ;))

 

Det var gårdagens totala intag det. Tårta, choklad, jordnätter, chips. Jag sa ju att kvällen var värre än vad känslan meddelade mig. Socialisering leder alltid till oanade och onödiga konsekvenser. Att jag aldrig lär mig.

 

Har precis tryckt i mig bär, frukt och en klick yoghurt för totalt 400 kcal. Fruktfross! Det får bli dagens intag helt enkelt. Hade ju sagt att jag skulle fasta, men höken farmor är fortfarande här så jag vågar inte riktigt. Åtminstone så är magen go och glad nu när jag ska sova bort ytterligare en solig dag med dryga +20. Jag känner mig så jäkla bra, verkligen..

Jag vill till Stureplan. De andra vill till fridhemsplan. Kvällen slutar för min del i min ensamhet på donken i väntan på att få komma hem. Folk frossar i hamburgare, nuggets, pommes, läsk och feta såser. Jag sitter med mitt glas vatten och en påse minimorötter. Sitter och tänker på allt kött, all potatis, all bea, all frukt, all choklad som blev över efter middagen hemma. Tänker att jag vill vräka i mig när jag kommer hem, men ändå inte. Klänningen sitter alldeles för tight kring midjan efter all dricka. Jag känner mig tjock. Jag är tjock. Imorgon ska jag fasta, igen.

 

Har legat och halvsovit till och från i två timmar nu. Har bläddrat igenom facebook som redan har börjat fyllas med grattis-på-födelsedagen-hälsningar. Morgonens händelse var ändå en viss D, ett gammalt strul/gammal crush, som skrev på chatten klockan 05.13. "Grattis, nu blir det ju krogen :D" Eh..

 

Jag har inte hört från den här killen på två år, och han har aldrig varit den som tycker om att prata, hur mycket jag än har försökt. Jag tänker inte längre vara liten, svag och dum. "Seen 05.17". Nej, jag har inte svarat på hans meddelande än och är inte säker på att jag kommer göra det heller. Vill han något så får han väl skriva igen.

Fastan bröts efter 44 timmar med 100 g tortellini, 2 skivor skinska, 1/2 msk ovispad grädde och mängder med grönt. 245 kcal in och 945 ut, det inneväralltså att dagens resultat landade på -700. Jag hade egentligen tänkt ta en PW nu på kvällen, men så blev det inte. Där emot så har jag flänkt runt 3 timmar på stan så det är väl sak samma. För allmänhetens intresse så har jag inte räknat in någon shopping i kaloritabellen, det räknas liksom inte riktigt som motion.

 

Dagens stolthet ligger väl i att jag lyckats motstå och undkomma allt vad sött heter. Det är lite läskigt nu när farmor är här, gamla kloka damen. Hon ser liksom allt som ingen annan ser. Hon vakar som en hök, det är omöjligt att inte känna sig iakttagen. Men hon sa inte ett knyst om min thekopp vid fikat.

 

Nu ska jag försöka komma i säng tidigt för en gång skull. Väckarklockan är inte ställd för imorgon bitti väntar den klassiska frukosten på sängen som alltid serveras när en familjemedlem fyller år. Om jag får gissa som kommer frukosten bestå av ett stekt ägg och en skål yoghurt med frukt och bär. Möjligtvis en skiva mörkt bröd med sallad och en skinkbit. Mamma vet vad jag tycker om. Det är faktiskt lite skrämmande, att jag i just detta ögonblick faktiskt spenderar mina allra sista timmar som barn, någonsin. Imorgon när jag vaknar är jag vuxen. Herregud.

 

Det blev 5 km morgonprom och 8 km jogg i morgonsolens hetta. Tanken var ju såklart att jag sedan skulle städa, men istället blev den en shoppingrunda på stan. Jag älskar att köpa nya saker, men långa shoppingturer i svettig trängsel måste verkligen vara det värsta som finns. Det var bäst att det var värt det, då morgondagens outfit för kvällen nu är fullbordad. Ett par klackar, en klänning och en ny svart bh var det som fick följa med hem. Dagens upptäckt var att jag gått från C-kupa till A-kupa. Det var det roliga, ja.

 

Farmor, farfar och mormor är här för middag. Men först är det tid för fika, tydligen. Fika och sedan tortellini - åh vad jag är lycklig just nu. Eller? Efter 42 timmars fasta så är jag inte sådär jättepepp på att bryta med kanelbullar, sockerkaka och mockarutor. Jag har gjort iordning en kopp the, om de insisterar på sött så fixar jag en skål med keso och bär. Nu håller vi tummarna för att jag överlever.

 

Vaknade 05.47. Har legat kvar i sängen och låtit väckarklockan ringa gång på gång. "För tidigt för att gå upp." Har kollat bloggar och thinspo och suckat över denna tröga morgon. Typiskt att allt ska vara så sega när man för en gångs skull har lust att skutta upp i sängen och sätta full rulle på dagens sysslor. Huset är fortfarande knäpptyst, alla sover. Jag sitter i sängen och spanar ut över rummet. Smink på golvet, kläder på golvet, fettoben på sängen. Är det svårt att gissa vad jag ska göra idag?

Har precis kommit hem efter kvällsprom på 11 km. Jag har gått och funderat, räknat och klurat. För att kompensera denna helg så att jag hamnar under 500 kcal/per dag som jag har som gräns så måste jag nolla i 7 dagar, eller 200 kcal i 11 dagar, eller 300 kcal i 16 dagar. Känns skönt att jag har gjort en rivstart med dagens -1200. Det innebär att jag har 2300 kcal kvar att kompa och där med endast behöver nolla i 5 dagar.

 

Åh, vad jag älskar siffror! Jag vet att viktminskning inte alltid är såhär enkelt. Det bygger inte endast på exakta värden. Denna kompensation kanske inte hjälper så mycket, kanske inte alls, men det lindrar ångesten lite. Att se allting svart på vitt. Att veta säkert att det jag stoppat i mig snart är borta för alltid, på riktigt.

 

Nu är helgen över, en helg som varit minst sagt spårad. Minst 5 kg upp (säkert, med tanke på all mat..) och det är nu dags att ta sig i kragen och hitta tillbaka till gamla vanor. Inte tappa fotfästet. Ett par tuffa dagar väntar med födelsedagsfirande (gissa vem som fyller år!?) i form av mängder med mat, tårta, kakor och alkohol, men någon matfest lovar jag att det inte ska bli för min del. Dryck kan vi där emot diskutera ;)

 

Idag är dock en helt vanlig måndag som har spenderats med morgonprom, stallrutiner och 7 km jogg. Nu ska jag verkligen utnyttja sommaren, släkten kommer imorgon och jag måste sätta igång och städa som en liten gnu. Wiho. Ut med er i solen nu!

 

Jag tänker inte ens kommentera den här dagen i matväg, jag ska skynda mig i säng och låta just den delen suddas ut och glömmas. Ångest i min ensamhet på eftermiddagen, men jag har haft en sådan grym dag och kväll att jag för en gångs skull känner att matintaget för en dag inte spelar någon roll. Men detta ska inte bli någon ny vana, jag ska inte ramla tillbaka i gamla spår. Imorgon blir det fasta, riktig fasta. Inget kanske, jag ska. Med maten i halsgropen måste jag säga att jag verkligen längtar efter tom mage och mycket motion. Återkommer imorgon med mer energi och styrka!

Jag kommer så inte överleva den här helgen. Till att börja med så blev det absolut ingen fasta. Vad trodde jag egentligen? Äpple, bär, yoghurt och dessutom ett frukostknäcke med makrill. Som kryddning på det hela så drog pappa till med  en riktig gourmetmiddag. Hela familjen som myser ute på altanen i sommarsolen - det kan jag ju inte tacka nej till. Färsk, grillad tonfisk och lax, egenskalade räkor, sallad och sås gjord på turkisk yoghurt, vitlök, citronsaft och citronpeppar. (De andra festade på aioli (och baugette), jag körde på en smalvariant tack och lov.) 1000 kcal in alltså. Ja ni får skratta. Det ver en himla tur att jag för en gång skull bestämde mig för att träna på morgonen, då hade jag tid till att även ta en prom nu på kvällen och har där med bränt bort dagens kalorier. Så pjåkig är jag alltså inte.

 

Imorgon är jag bortbjuden på middag, igen. Jag säger ju det - jag kommer  inte överleva det här. I alla fall inte utan att behöva rulla fram i resten utav mitt liv.

Gårdagen var, som känt, ett helvete. Jag försöker vara rolig, styra upp något kul, och allt slutar i ett stort invärtes kaos. När ska jag lära mig att jag inte är ägnad att vara en social filur? Men 10 lösgodisar och 3 muffins (inga bautastora nu alltså, utan lite lagom mitt emellan sådär), det kan man väl normalt äta på en kväll? Eller? Min budget för kvällen låg på 600 kcal. Med allt fett och socker känns det som om jag landade på minst 1500. Hurra.

 

Du ser hur såsen rörs ihop - 2 dl riesling, 1/2 dl champagnevinäger och 600 g smör.

 

Du ser hur fisken steks i ett bad av 25 g smör och 1/2 dl olja.

 

Du ser hur grönsakerna marineras i 1/2 dl olja, hur fettet rinner om dem när de läggs upp på tallriken.

 

Du ser hur potatisen med jämna mellanrum rörs om i sin skål för att täckas av den dillblandade oljan.

 

Med ett ansträngt leende tar du tugga efter tugga tills tallriken är tom.

 

Efteråt kastar du dig med klumpen i magen och gråten i halsen över muffinsen och lösgodiset.

 

Nu ska jag gråta mig till sömns och sedan fasta tills mina ben inte längre klarar av att bära mig.

Jag loggar in på bloggen och i smultronstället visas en brownie med chokladglass, toppat med grädde, hackade nötter och marshmallows. Jag hade helt enkelt inte fått nog av sötissukt idag efter allt mitt bakande. Jag har nämligen spenderat eftermiddagen, eller till viss del eftermiddagen, åt att baka muffins. Muffins med smak av choklad, citron, blåbär och crunchy flingor. Ett riktigt pyssel, men det är just det som är det bästa med bakningen - kreativitet!

 

Jag styrde ihop lite fredagsplaner och drog med mig både muffins, kanelbullar, flädersaft och ett gäng goa vänner till stranden. Medan sällskapet frossade i små söta bakverk så tuggade jag nöjt i mig en banan och en skål yoghurt och blåbär. Min fasa dök upp när jag kom hem och insåg att jag i stor sätt inte har någonting att äta imorgon bortsätt från 1/2 liter bär och 2 äpplen. Toppen.

 

Ikväll väntar grill och poolhäng, det börjar bli tight om tid och måste därför skynda mig ut på eftermiddagsprommis nu.

Ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest, ångest

 

Vill ut och gå, vill ut ur huset men det går inte för jag ska övningsköra. Mamma är för seg, det går för sakta. På 20 minuter har hon hunnit äta en smörgås och bytt tröja. Det kliar i fingrarna, kliar över hela kroppen. Vill ta vägen någonstans, men jag vet inte vart. Måste ut, måste göra något. Detta skrev jag imorse, men publicerade aldrig.

Var ute för att övningsköra, men allt var åt helvete så jag avbröt och körde hem. Min körning var det inget fel på, det var min handledare som var problemet. Hon frågar varför jag hela tiden är så sur. Jag vill så gärna vara trevlig, glad och kärleksfull, men det går inte. Det är som om hon inte tillåter mig att vara det.

 

Frukost på 190 kcal. Det var alltså inte det ångesten kom från, utan det faktum att min egen mor driver mig till vansinne. Sitter och velar mellan att gå och lägga mig och ta mig ut på den där långa powerwalken jag pratade om igår. Mamma la precis vantarna över min planerade lunch som väntade i kylen. Åh, orkar inte. Strunta i att äta eller träna? Träna. För jag lär äta ändå och vill gärna göra något annat icke träningsrelaterat en fredagskväll utan att känna ångest.

 

Ja, jag vet - jag måste ut och samla tankarna. Ska göra det nu.

Fred ut.

Blev en PW på 75 minuter, inte särskilt lång med andra ord. 1060 kcal in och 775 kcal ut, alltså ett resultat på 285 förbrukade kalorier. Låt gå för idag, men imorgon blir det ta mig fan hårdträning. Ska ägna förmiddagen åt en riktig PW, en förlängning på kvällens som förhoppningsvis blir upp mot 2 mil. Om jag inte får för mig att hitta på andra bus på kvällen, det är ju trots allt fredag, så ska jag sparka mig själv i arslet och ta mig ut på en jogg. T.o.m med mamma kommenterade idag att jag så sällan springer nu för tiden. Hon har rätt, och det suger ju. Istället för att göra något vettigt åt mina äckliga intag så har jag legat i soffan och försökt ta mig igenom Anna Karenina, tyvärr utan någon större framgång då största delen av min uppärksamhet har varit riktad på att leta  väskor och klockor på nätet. Jag har för en gång skull påbörjat en födelsedagsönskelista. Den består hittills av två saker, eller en och en halv, att hitta den perfekta klockan är ju så svårt! Jag har egentligen aldrig tyckt om att bära klocka då jag alltid tyckt att mina handleder varit för feta och äckliga för det. I år ska jag börja bära klocka, och tvingas göra något åt mina groteska handleder.

 

Övningskörningen blev inte av och matintaget blev såklart inte heller som planerat.. Jag och mina flingor alltså, helt hopplöst. Dessutom så kunde jag inte låta bli att provsmaka de små fina bären så det blev både keso med bär och yoghurt med äpple och bär - fast det var en middag som jag kom undan med någorlunda billigt, 270 kcal. Nu ska jag ge mig ut på en lång PW. Motivationen är egentligen inte på topp, men har bestämt mig för att ta en sväng som jag inte traskat på länge så förhoppningsvis piggar det upp lite.

 

Kände mig full av energi imorse och hade viljan att utnyttja det soliga vädret. Istället för att direkt gå tillbaka till sängen efter morgonpromen så tog jag istället med mig hund och bunke ut i skogen. 4 timmar senare hade jag smusslat ihop 1,2 liter blåbär och smultron. Bärplock var en otroligt bra sysselsättning för hela förmiddagen + att jag nu har lyxig superfrukost i en vecka framöver! Superbär är vad det är!

 

Lunch blev dock tonfiskröra med lite sallad till. Nu ska jag sova ett par timmar innan det blir dags för prom, övningskörning och till sist någon form av kvällsträning. Godnatt, eller något.

 

Efter 34,5 timmes fasta blev det äntligen dax för en skål yoghurt, 1/2 äpple, 1 banan, psylliumfrön och ett stekt ägg. 300 kcal senare och magen är mätt och glad. Ska försöka hålla igen lite idag, en överätning inskaffar sig ju så himla lätt såhär efter en liten fasta.

 

Visst, 34,5 är väl ingen siffra att skryta om, men fasta är verkligen ingenting för mig. Igår eftermiddag låg vilopulsen på 45, imorse när jag vaknade var den uppe på 75 och är fortfarande något hög trots frukost. Min normala vilopuls ligger på 60, alla dessa drastiska skiftningar är läskiga. Nu ska jag ändå göra mig iordning för morgonprom, ttyl.

 

.

Fasta jag sa, fasta det va'. Magen har stått tom hela dagen, känns ändå bra efter gårdagens lilla frosseri samt att det trots allt var en vecka sedan sist. Imorgon ska jag unna och njuta, men inte frossa! Yoghurt med äpple och banan och ev. ett stekt ägg väntar vid frukostbordet. Till lunch har jag att välja på både kycklingklubbor, tacos, panerad fisk eller tonfiskröra. Har t.o.m lite keso att kunna ta till mellanmål om jag känner för det. Om jag är hungrig? Ohja. Har redan hunnit drömt om glass. Förstå att få sitta på en parkbänk en solig julidag med antingen en bägare kulglass eller bara en klassisk magnum almond. Ååh. Nu blir det några timmars sömn innan jag äntligen ska få förvandla mina frukostfantasier till verklighet.

 

 

 

På tal om veteraner som passerat - nu har även chilah bestämt sig för att ta sig i kragen och ge ätstörningen en fet box i ansiktet. Hon har bestämt sig för att släppa allt vad ätstörning, självskadebeteende och pro ana-bloggande heter och starta ett nytt, bättre liv. Det får mig att fundera. All svält, all ångest, alla tårar, allt kaloriräknande, all mätning, all vägning, all överdriven träning, alla lögner, all ensamhet. Är det verkligen ett värdigt liv? Jag sitter inte alls så djupt ner i skiten som många andra gör. Jag vet att jag har möjligheten att ändra mitt beteende på 2 sekunder om jag bara bestämmer mig för att göra det. Men det är läskigt. Detta har varit en flykt så många gånger, under så lång tid, när jag känner mig ensam. Jag har funderat så otroligt mycket, och enda anledningen till att jag sitter här idag är ensamheten. Skulle jag bara hitta någon, en person som kunde ge mig lite, lite livsgnista så skulle den här delen utav mig dö. Det är allt som krävs. Men att sitta här och bara klaga på mitt miserabla liv gör ingenting bättre. Det är snarare helt värdelöst.

Vaknade upp med en fortfarande något svullen mage från gårdagens matintag. Överkroppen som jag i vanliga fall brukar vara rätt nöjd med som nyvaken, då magen är tom och fin. Idag känner vi oss alltså lika extra tjocka, jippi. Tog min morgonpromenad och utförde stallrutiner, i regnet. Har nu dragit av mig alla våta kläder och krypit så långt ner i min pyjamas jag kan komma. Just idag ska jag svälta mig själv. Nästan 21 timmar kvar tills jag kommer att äta igen. Hallelujah.

 

Var förresten uppe och yrade igår natt. Varför vet jag inte. Jag vet att katten ville in, så jag gick upp och släppte in henne. Om det var i samma veva har jag ingen aning om. Jag minns att jag måde illa, extremt illa. Som när man vaknar upp dagen efter och är så bakis att det första du måste göra är att springa och huka över toaletten. Så illa. Tror det berodde på hunger, men vad vet jag. Det måste hur som helst ha släpt efter ett tag, för någon gång gick jag tillbaka till sängen och somnade om.

 

Igår kväll när jag var ute på PW så var jag påväg att dra på mig världens hjärtattack. Lunkandes i min egna värld med musik i öronen och kryper helt plötsligt en jägare fram ur buskarna. "Kvällsrunda som vanligt? Jag brukar ju se dig här rätt ofta." Jag som alltid trott att jag varit helt utesluten från civilisationen när jag rört mig i de områdena, men nej då, här har vi blivit iakttagna i smyg. Jag som alltid gäspat åt blodiga skräckfilmer där maskerade massmördare springer runt och jagar folk med motorsåg, men det här gjorde mig på riktigt mörkrädd.

 

 

Jag antar att jag gav upp den här dagen redan vid klockan 15 när jag tröck i mig både keso, jordgubbsfil, 1/2 äpple och en banan. Jag var såå nära på att dyka över flingpaketet, men lyckades hålla tassarna borta medans tårarna brände bakom ögonlocken. Jag ville bara bryta ihop och skita i allt. Hjärtat sa något och hjärnan någonting annat. Jag orkar inte. Beter mig som en 5-åring över ett jävla flingpaket. Vad är det för fel på mig!?

 

På väg hem från stallet kurrade magen. Jag gjorde en deal med mig själv att om la familia redan hade ätit när jag kom hem så blev det ingen middag för min del, hade de där emot inte ätit så kunde jag ge efter. Såklart skulle de precis äta. Marinerade kycklingklubbor - något jag älskar och dessutom skulle ha ätit med stor aptit för två år sedan. Då åt jag så mycket jag ville, så länge det var "rätt" sorts mat, och gick ändå ner i vikt. Nu räknar jag kalorier och kämpar för att nå nollan. Jag gräver mig bara djupare och djupare.

 

Har tryckt i mig mat för 1300 kcal idag. Känner mig äcklig. Har inte gjort något annat än att äta. Sitter nu iklädd joggingbyxor med världens gravidmage. En matbebis. Blir en PW för det finns inte en chans att jag ska kunna springa med denna mage. Lika bra att jag inte ens försöker, lär bara känna mig ännu mer misslyckad än vad jag redan gör.

2 timmars strandhäng fick denna dag bjuda på, för mig och ett par småbarnsfamiljer. Mycket till motionssim blev det dock inte, spenderade 30 min i vattnet totalt, typ. Blir så extremt nojjig då min kaloriapp säger att 60 minuters bröstsim bränner 650 kcal, men när jag googlade så fick jag fram att det brände ca 200 kcal/timme. Att inte ens ha ungefärliga siffror är det värsta som finns. Jag bestämde mig för att det är bäst att ligga lågt, som vanligt, och valde att gå efter 200 kcal i timmen.

 

Jag hade packat med mig den andra linsburgaren som jag lagade igår och åt den tillsammans med ett sportknäcke och lite minikeso medans barnen satt på stranden och bakade kakor - jordgubbstårta och kladdkaka. "Nu måste vi hämta 1 dl vatten, hälla ner det i kastrullen och låta det koka. Vi ska baka kladdkaka och då måste vi ha varmt vatten." Haha, det gulligaste jag har hört på länge.

 

Redan under promenaden hem så satte sötsuget igång och väl hemma började jag drabbas av panik för att jag inte visste vad jag skulle stoppa i mig för att rädda situationen. Knäcke? Nej. Banan? Nej. Citronkesella? Nej. Det slutade med att jag gjorde iordning en tacotallrik med mycket isbergssallad, några msk tomat- och löksallad, lite köttfärs (25-30 g, typ) och en tsk creme fraiche. Det sistnämnda ligger nu dock kvar orört på tallriken. 330 kcal/100 g var lite för mycket med tanke på att det var dagen andra lunch. Jag har alltså tryckt i mig 635 kcal, ligger på 283 förbrukade kcal och klockan är bara 13.30. Lyckat.

 

Blir till att hålla igen rejält resten av dagen. Måste, måste, måste.

 

Himlen är molnfri och termostaten visar 23 grader. Jag sitter i skuggan på altanen och har precis startat dagen med en skål naturell yoghurt med hackat äpple, banan och psylliumfrön. Egentligen startade jag dagen med att fixa en tvätt, men det räknas inte ;) Har laddat upp denna morgon med att kika in mina favvobloggar, äs-bloggar med andra ord. Där bland även alla gamla bloggar som inte längre uppdateras och snyftar lite över alla gamla bra bloggar som lagts ner. Undrar vart författarna tagit vägen, alla "veteraner". Elia är en stor favorit som låtit sin blogg lika kvar uppe för läsning, bläddrar fortfarande igenom hennes arkiv lite då och då. Solen, Paris och inte minst Themana är 3 andra exempel. Åh Themana som gett mig så mycket inspo och styrka. Det finns ingen som gjort mig så pepp på att fortsätta kämpa, som hon. Tyvärr har hon lösenordskyddat sin gamla blogg, och vad jag förstått har hon börjat om och har startat en ny blogg som jag tyvärr inte vet namnet på eller har lyckats luska fram via google. När man inser hur många bra och fina äs-bloggare som passerat via åren, då får man sig även en inblick i hur länge man dragits runt i det här träsket. Fyfan.

Blev en jogg/PW på 8,4 km och 530 kcal brända. Smakade några matskedar av köttfärsen innan jag tog mig samman och stoppade in allt i kylen. Kvällen har spenderats framför TV och Fast and the Furious tillsammans med lillebror som satt och gottade sig med både marabouchoklad och grillchips. Själv åt jag självfallet ingenting, trots att det var otroligt lockande. Inte minst chokladen.

 

En del av min hjärna har suttit och planerat morgondagen genom hela filmen. Ska kliva upp en halvtimme tidigare än vanligt för att unna mig en gid frukost innan morgonprom. Köpte hem en massa gottis som både yoghurt, keso, äpplen, banan och ägg från affären, så jag är laddad och klar. Eftersom att vädret ska bli toppen så hoppas jag på att kunna ta mig ner till stranden igen för lite sol och motionssim. Måste börja hitta lite andra sätt att bränna de föraskade kalorierna på, till och med pappa har börjat nojja över alla mina joggingturer. Dagen få avslutas med lite övningskörning, en ridtur och till sist en PW. Planera kan jag, vi får se om jag är lika duktig på att hålla planerna. Nu ska jag göra något annat som jag är duktig på, nämligen sova.

Körningen gick bra, jag råkade bara nästan preja in arslet på en annan bil när jag skulle parkera och hamnade lite utanför vägkanten vid ett tillfället, men både jag och pappa överlevde och bilen parkerades hemma skadefri. Vi svängde förbi mataffären och köpte tacos att äta till middag. Såklart så lyckades jag trycka i mig de där två nävarna flingor trots allt, och är inte ett dugg sugen på att äta någon middag. Måste ut och bränna av lite äckelfett från min dallriga mage. Jag har suttit och försökt samla energi för en löprunda. PW bränner fett (från mat) och jogg bränner kolhydrater, vet ni ;) Jag vet dock inte själv hur pass sant det är, men just nu känns det verkligen som om jag behöver ta mig ut för just en jogg.

 

Jag har alldeles för länge längtat desperat efter mina linsburgare som jag prövade mig på att göra för ett par månader sedan, och det blev succé. Idag var det därför dags igen och jag slängde ihop 100 g linser med en tesked tomatpuré och lite chilikrydda. Problemet med linsburgarna är att de är näst intill en nyttig kaloribomb med sina 350 kcal/100 g. 100 g räckte till 2 fina burgare som jag hade planerat att äta upp, väl serverat tog ångern över mig och jag la ner en burgare i en burk och ställde i kylen.

 

Något jag har lärt mig genom mina år är att det är stor skillnad på nyttigt och smalt. Alltså att nyttigt sällan är smalt. Smalt som i kalorifattigt. Exempel som linser, fullkornspasta, fullkornsris och havregryn. Många kolhydratsrika livsmedel innehåller ofta även en hel del kalorier. Dagens jobbiga är att min kropp verkar skrika efter just det - kolhydrater. Jag slog mig ner i soffan för att hugga in på min suktande lunchtallrik när jag såg en halvuppäten, rostad lingongrova med smör och ost. Tror ni inte att hjärnan genast började sukta efter något annat? Tack och lov så känner sig mage och kropp rätt nöjd efter dagens kolisintag i form av 1 sportknäcke, 2 bananer och 50 g linser. Något som tidigare skulle vara strängt förbjudet, en katastrof, men jag övervägde att äta nyttiga kolisar eller riska en överätning av diverse andra kolisar. Sockrade flingor, oboy, smörgåsar och allt jag kan komma över ute i köket. Nu ska jag distrahera mig med annat, för nu blir det bilkörning. Önska mig lycka till!

Var som vanligt ute på morgonprom, men idag släpade jag benen efter mig. Kände mig trött och svag, kanske berodde det på dålig nattsömn och att jag inte lyckades somna förens fram mot 3 inatt. Har hela morgon haft en gnagande känsla att detta kommer att bli en ätardag. Lite oroligt med tanke på att jag redan ätit frukost för 340 kcal. Tanken att småplocka ur kylskåpet försvann dock lite när pappa kom med önskemålet att få plocka med sig mig ut för att övningsköra och nervositeten har tagit över ätsuget en aning. Det var så länge sedan jag var ute på vägarna, men i eftermiddag blir det iaf autoväxel tack och lov. Övningskörning är bra, det håller tankarna borta från mat för en stund.

 

Nu ska jag gosa ner mig i sängen och bläddra vidare bland alla bloggar. Det är så roligt att jag måste säga en sak som jag absolut inte skulle ha sagt för ett halvår sedan - det känns underbart att spendera en dag med näst intill inga måsten!

Blev en löptur på 7,2 km. Nu sitter jag i sängen, nyduschad och med världens ångest och ånger. Inte över mina 15 förbrukade kalorier utan för all annan skit i mitt liv. Hur jag bara känner mig i vägen och oönskad. För det är precis vad jag känner mig just nu. Och rädd för att jag gör dumma beslut som andra ska prata illa om bakom min rygg. Jag hatar att behöva fatta beslut när alla kommer med råd som inte stämmer överens med min egen magkänsla. Jag hatar att jag inte kan stå upp för mig själv, att jag är så svag. I efterhand så ångrar jag mig så mycket. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå. Jag måste bara få ur mig alla tankar och all energi de skapar, men orkar inte förklara mig när jag går ut för en promenad när jag precis kommit in från en joggingtur. Fingrarna går i ett över tangentbordet och formulerar osammanhängande meningar som skapar ett allmänt kaosinlägg. Därför ska jag sluta nu. Godnatt.

Klockan visade 19.35 och jag låg i sängen och hade precis bläddrat klart blandat klart bland alla bloggar. Tanken var att jag skulle ut och springa, men istället somnade jag.

 

Dagens matintag har bestått av frukost och där efter;

 

Sammanfattningsvis säger jag bara fett, fett, fett och kolisar, kolisar, kolisar. Trots dagens matintag på 900 kcal så känner jag mig smalare än på länge ikväll. Kan iofs bero på att jag faktiskt gått ner i vikt, vilket jag märkte idag när jag drog på mig ett par shorts som för 2-3 veckor satt riktigt tight och nu till och med var lite för stora. Helst skulle jag vilja stanna inne och gå tillbaka till drömmarnas värld, men tanken på allt fett, alla kolisar och det faktum att dagens resultat just nu ligger på +450 gör att en del av mig skriker att jag måste ut och springa. Beslutsångest. Ååh.

+25 grader och skinande sol på en molnfri himmel. Startade dagen med en vrålfrukost, eller snarare brunch, på altanen. Naturell yoghurt med psylliumfrön, två sportknäcke med makrill och ett glas vatten blandat med lite äppeljuice. Har legat inne och sovit i tre timmar men känner nu att det är dags att ta till vara på det fina vädret. Smörgås, bullar och flädersaft är packat (till mamsen förstås) och vi beger oss ner till bryggan för lite sol och bad. Snacka om entusiasm!

 

Det blev en prom. Notera; inte ens en PW. 1 h och 45 min tog det att få 560 kcal brända, men med tanke på dagens hemska intag så var det behövligt. Snacka om att vara sämst på att uppskatta. Jag som trodde att denna dag skulle bli bra i matväg, men icke;

1,5 portion kycklingwook (ca 200 g allt som allt?)

 

Ungefär 1000 kcal in - ingen fasta här med andra ord. Det gör mig så grymt irriterad att jag verkar ha någon spärr vid 1000 kcal, att min kropp alltså verkligen, verkligen kräver dessa 1000 kcal varje dag. Det är klart att kroppen alltid kräver mat, men när jag bläddrar igenom kaloriappen så ser jag att nästan alla dagar har ett matintag på 1000 kcal, att jag ligger väldigt jämt.

 

Eftersom att jag varit uppe på benen och spatserat hela dagen så vet jag att jag har förbränt en hel del energi, har dock ingen som helst uppfattning om exakt hur mycket. För att vara på den säkra sidan så räknar jag med att jag har förbrukade kalorier på omkring 900, så dagen landar alltså på måttliga 100 kcal. Magen är fortfarande lite svullen efter min tjockismiddag, dvs wooken, det positiva är ju att just wook ändå är väldigt kalorisnålt. Har både wookgrönsaker och linser hemma och sitter redan och försöker bestämma mig för vad utav det jag ska äta imorgon. Mat hela tiden, haha! Men nu blir det dusch och sedan sängen.

 

Ilskan ligger någonstans djupt ner. Den börjar sjunka, men om den sjunker undan eller gräver sig djupare kan jag inte riktigt avgöra. Jag vill gå ut och utnyttja ilskan till att springa snabbare än snabbast, längre än längst. Tyvärr så kan jag inte riktigt hitta motivationen just nu. Jag har lust att bara gräva ner mig själv, så nu ska jag boa in mig i soffan och glo på Call Girl. Hoppas att den kan ge mig lite motivation till att sträva efter benigt lite senare. Hoppas att det är en sådan där mörk film. Filmer med lite kusliga stämningar är så mysiga, och just nu vill jag inget annat än att bara gå in i ett fett jävla depp-mode.

Eftersom att jag bara vägrar att äta varmkorv, toast, ost- och skinkbaugette eller andra sötsaker som kommer att serveras idag så har jag helt enkelt gjort mig en egen matsäck - frukostknäcke med stekt ägg och ett äpple på sidan om. Vi får se om jag ens äter något, men nu måste jag verkligen ta min äggsmörgås och springa!

Svenskt/iranskt bröllop med 150 gäster stod på jobbets besökslista idag. 150 gäster som hela dagen gick och smaskade på lösgodis, frukt och ljuvliga bakelser. De åt en trerätters med buffé bestående av mestadels lamm, kyckling, linsgryta, viltris med olika smaksättningar och myntasås. Avslutet på hela kalaset blev såklart bröllopstårtan.

 

Själv fastade jag i ganska precis 23 timmar innan chefen till slut beordrade mig att äta middag då jag gått hela dagen utan att stoppa i mig något. Personalen, inklusive mig, rensade det som återstod av buffén och på det tröck jag även i mig ett äpple. Snacka om att magen blev mätt och belåten. Det som inte fick åka med var godis och bakverk.

 

När jag kom hem väntade riesen och även jordgubbar med smält choklad och grädde hemma i köket. Jag tog tre naturella jordgubbar och hoppade sedan in i duschen. Enligt kaloriappen slutade dagens på ca -800 kcal, men ångesten över min kraschade planering att fasta hänger i luften. Lyckligtvis nog blir morgondagen förmodligen också en dag med mer spring och mindre mat. Om energin står på min sida imorgon kväll blir det förmodligen även en jogg. Men först; sova.

 

Prom 4 km - check!

Stallet - check!

Städa köket - check!

Tvätta - check!

Prom med hunden 2 km - check!

 

Nu har jag ytterligare 40 min dötid att slå hål på innan jag måste göra mig redo för jobb. Att därför belöna mig själv med lite thinspobloggar låter väldigt lockande.

Träffade förresten en ursöt kille igår. Eller det var kanske inte första gången jag träffade honom, men det var första gången vi pratade åtminstone. Vem var det då? Jo - hovslagaren i stallet. Lite för mesig för min smak egentligen, men kunde inte låta bli att tänka snuskiga tankar ändå ;)

Det är något som jag gjorde igår kväll. Jag hade sparkat mig ut på 7 km prommis samt en 7 km jogging. Matintaget hade bestått utav en skål med yoghurt och hackat äpple samt en burk tonfisk blandad med yoghurt som serverades med sallad. När mamma strax efter 9 kommer hem efter jobbet ska vi göra kycklingsallad.

 

En utav de positiva sakerna med att fortfarande bo hemma är att du kan parta loss i köket utan att själv behöva äta maten. Att laga mat är lite mitt sätt att vara kreativ. Jag stekte kyckling, halloumi och hemma gjorda krutonger som jag blandade med sallad, tomat och gurka. Tanken var att vi skulle ha dressing och parmesanost på också, men så blev det konstigt nog inte.

 

Jag skulle bara smaka en liten bit, men vips så har jag ätit en hel portion. Halloumi och krutonger. Ost och bröd! Det måste vara så långt ifrån safe food man kan komma. Jag skäms.

 

Jobb idag 14-23 vilket innebär en massa spring och kalorier brända. Jag vet att det inte är så bra att göra det allt för ofta, men ska se om förutsättningarna blir att jag kan fasta. Får känna efter lite hur det känns ikväll på jobbet. Men nu - prommis.

 

Låg och vred mig i säkert 2 timmar innan jag slutligen somnade igår kväll. Berodde förmodligen på min tomma mage, men hade varken lust eller ork att göra något åt saken så sent på kvällen. Gjorde istället magen glad med en skål yoghurt med hackat äpple och psylliumfrön vid 07.30 imorse.

 

Morgonen har varit minst sagt stressig. Begav mig till hovslagaren med pållen, men hade slåklart glömt att köpa skor att slå på. Ångest. Stressade iväg till butiken och löste problemet, stressad över att hinna klart med skoningen då tiden var knapp. Nu sitter jag hemma och kan äntligen pusta ut, trots att ångesten fortfarande sitter som en klump någonstans i bröstet och jag vet inte riktigt varför. Förmodligen för att jag ska jobba imorgon och inte har någon skjuts. Och jag måste tvätta både jobb-, stall- och tävlingskläder. Under stallrutinen imorse kände jag mig full av energi och tänkte att detta kunde bli en bra dag, den känslan är nu tyvärr som bort spolad och jag blir trött av tanken på alla måsten. Jag känner mig så apatisk nu för tiden. Jag förstår inte, det är inte likt mig.

Chokladtårtan var minst sagt uppskattad av familjemedlemmarna, de har unnat sig gott och endast en liten bit finns kvar i kylskåpet.

 

Jag hade funderingar på att ta mig ut på en PW nu på kvällskvisten, men eftersom att dagen bestått av fasta + att jag redan promenerat 8 km så beslutade jag att jag var värd att få unna mig en TV-kväll istället. Valde en gammal film jag tidigare velat se, och nu påminde mig om sin existens under en reklampaus. Filmer som Flightplan tillhör precis min smak!

Igår bakade jag kanelbullar med mormor. Idag bakar jag kladdkaka med lillebror. Eller rättare sagt fransk chokladtårta enligt Annas kokbok. Det har tagit typ 2 timmar, jag har använt upp minst 3 bunkar, 5 skålar och 10 skedar och som topping på allt har jag choklad på kläder, armar och i håret. Känner mig lite småäcklig, men inte på grund av att jag har slickat skålar, för det har jag inte, utan snarare för att jag känner mig i behov av en dusch. 

 

"Smaka! Smaka nu då! Hur smakar det? Smaka igen!" När jag själv inte har stake nog till att smaka på ens kreation så får jag helt enkelt göda lillebror. Nu står kakan i frysen i väntan på att glasyren ska stelna, grädden är vispad och snart ska jag tvinga lillebror att betygsätta det färdiga resultatet.

Vaknade precis med ett ryck och kollade klockan på mobilen. Panik. Jag kastade mig upp och drog på mig de första klädesplaggen jag hittade, snurrade runt i rummet och letade efter min mobil som jag redan tappat bort och  reflekterade över hur välstädat sovrummet var. Ja men juste - jag har ju redan varit uppe tidigare idag. Hästen är ute i hagen och jag slipper skämmas. Städade gjorde jag ju också. Skönt.

Ligger och känner hur ångesten börjar smyga sig på. Denna gången dock inte över maten, utan allt annat. Om några dagar fyller jag år, om några dagar åker jag här ifrån, om några dagar måste jag ta livsavgörande beslut som jag kan komma att ångra för resten av mitt liv. Jag vill inte sova, det innebär att morgonen kommer att komma så fort. Jag vill sitta här och stirra in i min vägg, få tiden att gå så långsamt som möjligt. Jag vill låta tiden stanna upp och världen bli oföränderlig. Jag hatar förändringar.

Men jag antar att allt inte kan bli som man vill. Bäst att jag tar mina 20 kcal och bäddar ner mig ordentligt. Godnatt!

 

Eftersom att jag bröt "fastan" redan vid lunch så bestämde jag mig för att jag lika gärna kunde se till att mätta magen nu på kvällskvisten också. Hemmagjord falafel med sallad och turkisk yoghurt, det satt bra. Allt eller inget var kanske lite fel uttryckt, för jag tackade i alla fall nej till skolen med jordgubbar och grädde. Eller, tackade nej gjorde jag inte - jag tog emot skålen, åt en jordgubbe utan grädde och ställde sedan ifrån mig den. Nu står den relativt orörd på min fönsterbräda. Ska plocka bort den nu och sen ge mig ut på en PW.

Den här dagens har redan sugit ur mig varenda droppe energi jag vaknade upp med imorse. Tanken var att jag skulle städa här hemma men istället blev det 5 timmar som spenderades i köpcentrumet med mamma och lillebror. Hela dagen har jag åter igen gått och lyssnat på mammas tjat om hur smal jag har blivit. "Farmor påpekade hur smal du har blivit", "måste du ha på dig jackan? Jo, det är klart du fryser nu när du inte har något underhudsfett kvar", "du får inte gå ner mer i vikt, du börjar se ut som en anorektiker". Anorektiker!? Har hon någon aning om vad anorektiker faktiskt innebär?

 

Efter gårdagens groteska intag var jag inställd på en dags fasta. Allt fungerade utmärkt fram till 14.30 då det tydligen var dags för lunch. Jag sa kort och gott att jag inte ville ha, att jag inte var hungrig. Bråk. Jag tog en kycklingsallad. Utan pasta och utan dressing. Jag åt upp kycklingen, tomaten, gurkan, paprikan och jordgubben. Gnäll på att jag inte åt upp melonen, apelsinen och kiwin. Jag spelade totalt ignorant och lämnade tallriken halvfull med mat.

 

Jag vet att allt min mamma gör för mig egentligen bara är av ren kärlek och innerst inne så uppskattar jag och respekterar henne, men det är något som är svårt att visa när tankarna i stundens hetta menar att allt det hon gör är att förstöra. Hon frågar varför jag är så sur hela tiden. Verkar oroa sig över att jag är så konstant trött. Jag är trött. Jag är trött och sur på att hon hela tiden ska styra och lägga sig i. Förvränger saker och kommer med falska påståenden. 

 

Jag vill inte vara anorektiker, jag vill inte vara störd, jag vill bara vara smal.

 

Jag avslutade joggingturen med en kort promenad med hunden, i skogens mörker. Som liten var jag så otroligt rädd för mörkret, idag är det mer en trygghet. Jag älskar mörka kvällar, det känns hemma. Fast å andra sidan, vem känner sig rädd när man har en gigantisk rottweiler på 70 kg som sällskap? 70 kg! Tänk att jag själv nästan vägt så mycket en gång i tiden. Herregud.

 

Farmor beklagar sig lite för mycket att jag blivit så smal. Frågar om min viktnedgång är avsiktlig. Förstår inte hur folk kan se sådan skillnad. Själv drar jag mig själv i håret över att det inte sker någon förändring, vill gråta varje gång jag ser mig själv i spegeln. Att se den groteska figuren insmetad i fett. Efter denna helg känns det som om jag deltagit i en fet vals - två steg fram och ett tillbaks, ni vet.

 

Har inte ens sammanfattat denna dag i kaloriappen. Vill bara glömma den, skylla bort dagen på att det är lillebrors födelsedag. Men inte ens det är en tillräckligt bra ursäkt. Jag är för vidrig helt enkelt.