Har betett mig som en gris de senaste dagarna. 

Vaknade imorse av att väckarklockan ringde och magen kurrade hysteriskt. Var sådär hungrig att man mår illa och trots det har jag bara lyckats pressa i mig en halv skål med yoghurt och äpple. Vet inte om det är icke-hunger eller nervositet. Idag blir det besök på amerikanska ambassaden.

Hade fullkomlig panik som trodde att min första uppsats hade deadline nu på måndag. Jag hade fel, har tydligen en hel vecka till på mig. Det betyder att fokus ligger på att få in nästa uppsats som ska in på torsdag och att jag, istället för att sitta uppe till klockan 5 och skriva, kan krypa ner i sängen, slå på TV:n och försöka sova. Godnatt!

Även fast jag gått och väntat på detta i flera år så är det så chockerande att det kommer så fort. Det är svårt att släppa taget om någon som varit med så länge, någon som fyller upp mer än halva dig, någon som format hela din personlighet. Att släppa taget om den som lärt dig så mycket, varit med så mycket, fått en att uppleva så mycket. Det spelar ingen roll hur mycket jag har gråtit, skrikit eller slagits för i slutändan fick jag le och skratta helhjärtat. Det är svårt att släppa taget om den som alltid tagit emot en med öppna armar, accepterat en precis som man är och aldrig tvingat en att dölja sig själv. Det är svårt att känna sig hel när hela ens liv försvinner. Att veta att man kommer att bli helt ensam. Men jag blev aldrig övergiven, det är jag som överger. Jag sviker. Och det gör så jävla ont.

Hets idag, komp imorgon.
Chokladbollar, oboy, vit choklad - hets, hets, hets.

Imorgon får intaget hållas på noll.

Jag håller alltid vad jag lovar. Hugs n' kisses.

Trodde att jag hade allt under kontroll. Såg snygg och smal ut, gick på arbetsintervju som verkade gå bra och skulle vara en timme tidigare i skolan för att ta tag i alla uppsatser som ska in nästa vecka. Jag kom till tåget och upptäckte att jag glömt min plånbok med pengar och busskort hemma. Dö.

Idag är en såndär ledsen dag. Du försöker desperat komma underfund med vad din mening med livet är, men du kan inte hitta den. Allt känns meningslöst och du förstår inte vad du gör här. Du vill inte dö, du vill bara inte leva längre.

 

Crunchy flingor
Salladsdressing
Willys frukt- och nötbröd.

Positivt - Jag sprang 2,5 km längre än planerat och brände 675 kcal istället för målet på 500.

Negativt - Jag stoppade precis i mig en skål yoghurt med äpple och lite crunchyflingor.

Morgondagens uppgift - Att redovisa för vad jag tycker är en sund livsstil och kroppsideal. Blir till att dyka ner i diverse "hälsosamma fitspo-bloggar". Sund livsstil? Ohja. Kroppsideal? Inte det minsta. Ha! Förstå om de skulle få rota i mitt knäppa huvud på riktigt.

Dagens matintag är groteskt och där med avklarat för idag. Strax äver 1000 kcal landade det på och jag ska där med strax ut för att bränna bort hälften. Fred ut.

Nackdelen med att prata många olika språk är att allt ibland bara blir en enda sörja. Idag är en sådan dag. När jag ska pratta engelska så pratar jag spanska, och när jag ska prata svenska så pratar jag engelska. Eller någon blandning mitt emellan. Sjukt irriterande. Folk måste tro att ja är knäpp, och sådant är läskigt.

Är så konstant trött nu för tiden. Försöker koncentrera mig men kommer på mig själv att blunda och nicka med huvudet allt för ofta. Det enda jag vill just nu är att sova.

Igår blev det 6 stycken chokladbollar. Idag en mcflurry och en portion potatismos. Jag hade egentligen inte tänkt berätta detta, men känner ändå lite att det är min skyldighet.

 

Usch, fy och blä. Men helvete vad gott det var.

Grillade champinjoner

 

Det gäller att ta första steget och få benen att röra sig framåt i joggingskorna. Det är då man inser hur skönt det verkligen är att springa. Ikväll kände jag mig unstoppable, hade ingen lust att gå in trots att jag varit ute och flaxat runt i en timme och mörkret började knacka en på axeln.

Kärlek till varma och ljusa vårkvällar!

 

Träna eller träffa bästa bästa J som jag inte sett på år och dar?

Träffa J tror jag.

 

Eller nej.

Eller jo.

Eller jag vet inte.

 

Helt slut. Dagen har verkligen varit energikrävande, och även fast jag fått ganska mycket viktigt gjort så känner jag mig ändå inte nöjd. Jag skulle ha ansträngt mig bättre. Dagens + blev en 20 min solning, var ett tag sedan och verkligen på tiden. Gissa vilka låtar som spelades just när jag låg i solariumet!?

 

 

Bara för att det inte går att bädda in låtar längre, too bad.

Arg, besviken, ledsen, orolig, ångestladdad. Ett tillfälle när rakbladet dyker upp i huvudet. Men nej, jag gör inte sånt. Jag vill ut och springa, springa tills mina ben inte klarar att stå längre, tills mina lungor inte orkar andas. Men jag har inte tid, måste duscha!

Maten är åt helvete, men annars är det rätt bra. Dagen har i stort sätt spenderats med CV-skrivande för imorgon ska det minsann sökas nytt jobb. För övrigt har jag städat, och inte gått ut med hunden som jag hade lovat mig själv. Nu ska jag fortsätta att sitta och tycker synd om mig själv för att jag är så forever alone och inte har det minsta lilla roliga eller vettiga för mig en fredag. Får väl försöka att hitta upp någon nät-flirt eller liknande. Chao!

Det är exakt 16 dagar kvar tills betygen på alla kurser spikas. Panik. Jag försöker tänka tillbaka men hösten och vintern är svart. Det enda som dyker upp i mitt huvud är att jag borde ha kämpat bättre. Nu i efterhand ångrar man sig så extremt. Jag sitter och funderar över vilka kurser jag ska fokusera på att kompletera, men kan inte begränsa mig. Panik

.

Att gå från att stoppa i sig mängder med skräp, till att äta rent. Att gå från att vara flabbig och svullen till att bli mer fast. Den vägen är varken lång eller svår. Det svåra är att ta sig vidare från det där fasta. Just nu känns det som om det tagit tvärstopp.

 

Jag minns inte riktigt när jag började återvända till detta träsk igen. I och för sig så antar jag att jag aldrig riktigt lämnade det, men för ett tag så lyckades jag inbilla mig att det aldrig fanns där. Jag vet att det började med att jag slutade äta rött kött för.. 2 månader sedan? Eller är det 3 till och med? Sedan tror jag att det bara har gått utför. Det är just det som är så himla läskigt. Det bara sker, utan att man är det minsta medveten om det.

 

Bryggan vid vattnet är ilagd, solen skiner och jag joggingskorna är på. Badplatsen är en utav favoritplatserna, när den är tom förstås. Har lust att bara sitta kvar här hela dagen, men det går ju tyvärr inte. Tog mig nästan 30 min att ta mig ner hit, med några stopp på vägen för att bestämma vart jag skulle springa. Nu blir det samma väg hem.

En skål yoghurt med hackat äpple, schnitzel med sallad och lite coleslaw, smörgåstårta och marängtårta samt en skål kesella med lite bär blev dagens intag. Hua. När man ser det såhär så blir man ju illamående utav att bara läsa det. Men med dagens två timmars träning landade det slutgiltiga kalorimängden ändå på runt 650.

 

Nu har jag krypit ner i sängen, oduschad och lagom fräsh och charmig. Imorgon står nämligen en tidig morgonlöp på schemat. Godnatt!

"Du ska till USA och måste se platser som andra bara kan drömma om att få se på bild. Du ska lära dig flytande engelska, och så spanska, franska och kinesiska för då kan du utöver en position i regeringen även komma upp på EU-nivå. Men först måste du plugga klart på högskola så att du får en utbildning, och börja studera språk! Sedan kan du flytta till Kina för då kommer du att lära dig kinesiska på nolltid. Om du söker jobb på advokatbyrån nu så kommer du få en massa bra kontakter och referenser. Du kommer att få jobb i de allra innersta kretsarna direkt. Du har sådana enorma möjligheter. Samma världsbild som du har inom Sverige nu ska du ha, fast till länder."

 

Släktkalas är verkligen bland det värsta som finns. Tanken på att äta får dig att må dåligt, men de besvikna blickarna du får när du tackar nej får dig att må ännu sämre.

 

En intressant diskussion dök upp idag där det diskuterades huruvida teknik och sociala medier påverkar utifn ett framtidsperspektiv. Jag var i stort sätt ensam om att tycka att tekniken idag bär med sig en massa positiva egenskaper, som större kunskap och allmänbildning, snabbare och enklare kontakt samt snabbare utveckling hos barn. Ett motargument till dagens teknik var stt kreativitet hos befolkningen minskar. Say what!?

Kreativitet finns över allt, det ligger inte endast i penna, papper och lite målarfärg. Samhället utvecklas, och lika så kreativiteten. Att uppdatera min älskade tumblr är för mig en enorm kreativitet. Att under dagen gå och fundera ut ett meningsfullt och intressant ämne till mitt nästa blogginlägg är för mig kreativitet. Att pussla ihop ett snyggt och välskrivet blogginlägg är för mig kreativitet.

Rubriken hade passat bättre om jag varit på jobbet något idag, men det har jag inte. Dagen spenderades nämligen i skolan bland alla skolböcker. Det blev dåligt med promenad idag, endast 45 min totalt, och kände när jag kom hem för att få komma ut och röra på mig lite. Resultatet blev en löptur - 8,25 km på 48 min och 550 kcal brända. Helt ok. Nu sitter jag i sängen och petar i mig lite kvarg med hallon och blåbär med en kurrande kisse i famnen. Har fortfarande inte varvat ner helt och känslan i kroppen är underbar.

 

Folk i ens närhet kommenterar hur smal man har blivit, blir matad, med tårta och kakor. 1 tårtbit, 2 bondkakor och ett glas mjölk blev dagens totala intag. 1,5 h promenad och 2 timmar gymnastik blev dagens träningen. Ångesten lättar lite när man inser att man ändå ligger på ett rätt bra minus. Älskar minusdagar.

 

Tänker på igår. Hur jag träffade en tjej som hysteriskt började predika om hur hon försöker hålla inne på allt sött. Hon visste hur sötsuget alltid fanns där, hon visste hur svårt det var att låta bli att äta. Vad hon inte visste var att hon pratade med en störd, en ätstörd.

Födelsedagsfirande stog på schemat igår - nya människor, en del alkohol och lite ragg. Roligt var det måste jag säga.

 

Sov lika mycket som min knäppa katt inatt, dvs typ ingenting alls. Efter mycket vridande och vändande blev det en dusch med hellropps-peeling istället, behövligt. Matintaget lika med noll såhär klockan 9 på morgonen, eller rent praktiskt blev det lite vin efter midnatt så egentligen står jag på uppskattade 150. Så får det förbli. Just för tillfället är det promenad som gäller, Kim Cesarion - Undressed i lurarna och jag mår bra. Godmorgon!

Lullig, flörtig, glad

hela dagen har jag egentligen tyckt att det varit lite för kallt och lite för molnigt för att lägga mig och sola, men efter att ha sett 90% solabilder på insta så kände jag att idén kanske inte var så tokig. Nu ligger alltså även jag här i shorts och upprullad tröja för att tråna efter lite D-vitamin. Hasta luego!

Har städat konstant i 4,5 h nu - plockat, dammsugit, dammat, vikt tvätt och så har jag rensat garderoben. Jag är nog den enda som fortfarande går iklädd stickad ylletröja i maj, pinsamt. Men nu blev det in med vinterkläderna i garderoben och ut  med vårkläderna! Nästa månad är det ju sommar, herregud.

 

För övrigt så var jag tvärsäker på att det fanns en burk tonfisk i kylen, men icke. Ingen lunch idag alltså. Skämt åsido, med lite lax och sallad i magen beger jag mig ut för dagens andra promenad.

Jag hatar ändrade och inställda planer. Framför allt om du prioriterat något som innebar att du tvingades välja bort något annat som du egentligen hellre hade velat gjort. Om jag bara hade prioriterat att bokat den där tågbiljetten och skrivit den där enstaka raden på facebook-chatten så kunde jag för bara för några fåtal timmar sedan träffat honom. Han krävde 2 dagar för att jag skulle falla pladask, och föll pladask var något jag självklart gjorde. Kanske får jag aldrig röra vid honom igen.

Såhär på direkten måste jag tillägga hur dålig jag är, inte bara tråkig. Jag är dålig som endast sitter och pratar om vad jag borde och vill göra. Inget om vad jag faktiskt gör. Idag har jag tagit en 2,5 h prommis och städat köket, till exempel. Det är precis det här jag menar, här hemma ser det ut som jag vet inte vad och jag kan inte ens städa ordentligt. Imorgon är det fredag och denna fredag kommer förmodligen att spenderas hemma, då ska det städas!

Jag har spenderat så mycket ensamtid på sistone att jag verkligen haft all tid i världen att reflektera över hur tråkig jag faktiskt är. Det enda jag gör är att gå upp, gå till stallet, gå till skolan, tillbaks till stallet, gå ut med hunden och sen typ... sova. Det värsta är att jag inte ens har motivation till att göra de få saker jag gör ordentligt. Jag är så otroligt skoltrött att jag bara vill dö. Har förvisso lagt ner väldigt mycket tid i stallet på sistone, men det är ändå inge kul när hästen vägrar att ge en någon belöning för arbetet tillbaka. Samtidigt som jag tycker om att bara sitta hemma, för då har jag möjlighet att deppa ner mig totalt, så saknar jag att ha lite fart och fläkt i livet. Det måste ske en förändring.

Jag kommer så väl ihåg känslan av att sitta och skriva alla halvdeppiga inlägg på min förra blogg som nu inte existerar längre. Hur jag regelbundet satt och malde ätstörningsbloggar, som nu inte existerar längre. Min tumblr som nu stått orörd i över ett år, proppfylld med bilder och texter som speglar varje millimeter av den person jag är invändigt. Jag kommer så väl ihåg känslan av att omringas av sommarluften och kvällssolen medans jag lät svetten rinna ute på militärområdet, känslan av en kurrande mage i sängen innan sovdax. Att tydligt kunna se och känna både höftben och revben och samtidigt se centimetrarna runt låren klättra neråt. Jag kommer så väl ihåg hur allt började, på riktigt - de där 2 veckorna i Spanien som förändrade allt.

 

Jag har alltid velat bli den perfekta kvinnan - social, modemedveten med en enorm karriär och ett glatt humör. Samtidigt längtar jag så otroligt efter att vara den där sjuka, smala, antisociala flickan. Jag är så fylld av nostalgi att jag bara vill gråta. Att tänka tillbaks och inse att det faktiskt var 2011 (!!) som allt började spåra, men ändå kändes så himla bra. Jag skulle göra allt för att bli den flickan igen, i sommar ska jag vara den flickan igen.