Jag fick dressing på salladen i alla fall. Eller ruccolasås, rättare sagt. Det sköljer vi bort med 1 glas vin och 3 drinkar. Såja, den ångesten puts väck för ett par timmar.

 

Natt-/fyllekäkssuget sitter nu i vid hemkomsten och jag försöker lindra det genom att knapra på ett äpple. Det innebär att jag lyckas sleva i mig mat för 840 kcal också lite alkohol för 740 kcal på det. (Ja, jag räknade kalorierna i alkoholen för en gång skull!) 1580 kcal in och 420 ut gör att dagens landar på 1160 kcal. Tycker inte att det är allt för illa pinkat med tanke på kvällens goda. Jag hoppas bara att jag räknat rätt.

 

Jag och ex-bästis inledde kvällen ensamma, när det blev dags för efterrättsdrinkar vid uteserveringens soffor och infravärme så fick vi dock sällskap av ex-bästis syster, kille och killens bästis. Det sägs att personer i din närhet blir omkring 25% snyggare när du är alkoholpåverkad, i sådanna fall så måste killens bästis vara rätt snygg i den nyktra vardagen för OMFG - Skulle. Inte. Banga. Tydligen så har han någon fling med en nära kompis till ex-bästis. Jo men hon kan leva lyckligt i alla fall.

 

Imorgon vankas födelsedagsfirande med en sista släktträff och sedan avslutas kvällen med en sista gemensam familjemiddag. Be en bön för mig.

Farmor och farfar har allt blivit stammisar hos oss nu såhär tätt inpå min resa. Jag vet inte riktigt om anledningen är att de vill ta vara på den korta tid som är kvar eller att farmor helt enkelt vill göda upp mig. Denna gång var det bullar och sockerkaka som serverades som ankomstfika. En sockerkaksbit klarar man väl utan att gå upp i vikt?

 

Sitter hur som helst i skrivande stund och väntar på mat. Funtade ett tag på att faktiskt välja någon utav pastarätterna på menyn, men så fick jag syn på tjejen som bar Stockholm Fashion Week-påsen över axeln. Smal. Fin. Det får helt enkelt bli kycklingsallad, utan ost, utan krutonger, utan dressing. Har sörplat i mig en Pink Mojito och känner redan effekt. Men strunt samma, nog blir det efterrätt allt ;)

Jag gav mig själv en spark i arlset och höjde tempot en aning. Blev 10,5 km på 1 h och 7 min, vilket resulterade i 550 kcal brända.

 

In 1230 kcal

Ut 1105 kcal

+125 kcal

 

All den här jävla maten. Jag känner mig så äcklig, så vidrig. Även fast jag tränar, även fast jag vet att maten ändå inte är tillräcklig med tanke på hur mycket jag rör på mig. Även fast resultatet är något som jag för bara 1 år sedan skulle jubla och dansa över, idag känns det så himla misslyckat. Misslyckat på det sättet att det inte är tillräckligt bra. Jag skäms.

 

Hade haft en riktigt bra dag i sällskap av frukt och bär, kommer hem från stallet och slevar i mig 2 tallrikar tortellini. Ehh...? Noll självdisciplin, totalt misslyckad. Kastar mig rakt på en bomb av kalorier, kolhydrater och fett.

 

Nu blir det till att ge sig ut på en sista sväng och bränna lite kalorier. Har jag tur så kanske jag lyckas nolla denna dag, trots allt.

 

+690 kcal

 

Kalorierna skenade iväg idag trots allt. Köttbullar, köttfärs och guacamole är väl inte det bästa att äta under en "low calorie diet" så att säga.

 

Men ändå, om varje dag var som denna så kommer jag ändå väga runt 49,3 kg om 5 veckor. Just nu tycker jag faktiskt om Myfitnesspal och dess 5 veckors spåförmåga. Att faktiskt leva i ett paradis där jag kan unna mig såhär, och ändå komma ner under 50 kg - det är ju inte helt fel.

 

När jag tidigare förklarade min längtan efter chokladbollar så hade jag ingen aning om vad jag hade att vänta mig. Sötsuget äter upp mig innifrån. Det är hemskt. Jag blir galen.

 

Jag är själv hemma, vilket innebär att jag kan äta, överäta och hetsäta 1000 gånger om, om jag så skulle vilja. Mackor med smör och ost, kanelbullar, pannkakor och våfflor med farmors hallonsylt men mest av allt så vill jag ha choklad. Glass med chokladsås, grädde med oboy, chokladbollar. Har redan ätit en tonfisksallad och på det tryckt i mig fruktsallad. Apelsin, plommon, nektarin, mängder med melon och tonvis med äpple. När tar det stopp? När är kroppen nöjd och glad? Även om jag faktiskt skulle trycka i mig pannkakor, bullar, oboy och chokladbollar så skulle jag ändå bara hänga gråtandes över toaletten 10 minuter senare. Jag är tamigfan aldrig nöjd och glad.

3 dagar fulla av mat. Överätningar av fett och socker. Matintag för flera tusen kalorier. Har känt mig så dålig, har skämts så mycket. Det finns liksom ingen värre känsla än när mamma kommer på en med att skopa upp den där andra skålen med glass, glassen som man sedan dränker i chokladsås. Eller att hon kommer ut för att hämta en kopp kaffe precis när man är nere och rotar i bullpåsen. Eller skålen med ungsrostad potatis som blev kvar efter middagen. "Gud så skönt att se att du äter". Fattar hon inte? Att hon bara gör saken värre?

 

Jag måste ta mig samman, hitta känslan och komma tillbaka till rätt stämning.

 

Kvällens matintag var väl... något att skratta åt. Tugga, svälj och raka vägen in på toaletten. Jag har sagt det tidigare och säger det igen - jag är inte mycket till bulimiker. Jag har aldrig varit duktig på att spy och kommer aldrig att bli, men åtminstone glassen och jordgubbarna kom upp. Bättre än inget, antar jag.

 

Den här dagen har enbart varit till äran av mina föräldrar. Jag tycker att vi bara stryker och glömmer den. Istället smider vi nya planer, skapar förändringar i schemat. Inget svull imorgon, det känns inte ett dugg inbjudande längre. Nu blir det en riktig kvällsprom, tycka lite synd om mig själv och ett försök att framför allt intala mig själv att 1 dag inte spelar någon roll.

 

Självklart åt jag den där pastan igår, men ersatte carbonarasåsen med en tomat- och lökröra. Efter att jag ätit, tagit tugga efter tugga inför mina, bokstavligt talat, gloende föräldrar så gick jag ut i köket och åt ärterna som fanns kvar i konservbruken på diskbänken. Vad gjorde det, allt var ju ändå redan förstört.

 

Gårdagens blev alltså 325 kcal in och 540 kcal ut efter 29 timmars fasta. -214 kalorier är ju inte så pjåkigt, men lite sur blir man ju när man måste bryta fastan.

 

Nu har jag varit ute på en jogg/PW, en klen en. 6,8 km blev det allt som allt och ca halva bestod av jogg. Bättre kan jag, men orken var inte på topp idag. Trots pasta igår. Surt.

 

Jag lovade mamma att jag skulle äta när jag kom in efter morgonturen. Sagt och gjort. Äggröra på 2 ägg och 1 dl mjölk - smoothie på 6 jordgubbar, 2 skivor honungsmelon, 1 dl honungsyoghurt och 2 msk turkisk yoghurt - 1 skål med 2 skivor honungsmelon och 4 jordgubbar - 2 tunna skivor morotsbröd med philadelphiaost och paprika. 710 kcal bara sådär, hej och hå. Känns ändå rätt bra, eller helt ok, med tanke på att det var både frukost och lunch i ett. Jag har ju inte direkt några planer på att äta något mer de närmsta timmarna.

 

Nu ska vi ner till stranden och bada. Ha det fint i det soliga vädret!

 

Jag promenerar med Ellie Gouldings You My Everything på repeat i hörlurarna. Det stilla duggregnet upphör sakta när molnen på himlen luckras upp och solens strålar färgar himlen rosa vid horisonten. Jag kämpar med mina stelfrusna fingrar för att svara i telefonen när mamma ringer från bilen och frågar om hon ska hämta upp mig någonstans, men det vill jag inte. Nu trivs jag bra.

 

Jag går och funderar på mat, mat och bakelser. Om 15 dagar befinner jag mig bland Amerikas förenta stater och högar med frågor och funderingar snurrar i skallen. Men just ikväll var det inte frågan kring vad min nya familj kommer bjuda mig på för mat under de kommande 11 månaderna, utan vad jag faktiskt ska bjuda dem på. Något typiskt svenskt, men gott. En vän till mig, en australienska som bosatt sig i Sverige sedan 1 år tillbaka, skulle laga en typsik svensk rätt till sin svenska pojkvän och frågade mig då om tips på typiska, svenska grönsaker. Jag hade faktiskt inget bra svar att komma med. Det "gröna" som dyker upp i mitt huvud är potatis, rödbetor, rädisor, morötter, sockerärtor, sparris, äpplen och diverse bär som jordgubbar, smultron hallon och blåbär.

 

Jag ger upp tanken på tråkiga rotfrukter och nöjer mig för tillfället med det sockersöta. Kanelbullar, kolakakor, rulltårta, kladdkaka, brittatårta och den klassiska jordgubbstårtan är väl något jag får nöja mig med så länge. Jag ska åka till världens tjockaste land och på det bo med en konditor till mamma. Dagens -120 kcal känns inte längre som särskilt mycket till hjälp. Hello fatso!

Trött och seg dag, är så konstant svag nu för tiden.

 

Mamma gnällde igår igen, sa att det är dags för mig att börja äta mat. Hon är trött på att jag sover bort dagarna och fryser så fort ytterdörren öppnas. Påstår att min kropp inte längre fungerar som den ska.

 

Började dagen med en massa frukt, bär och en skvätt yoghurt. Vid 13-tiden kurrade magen lite och jag stekte ihop en tonfiskröra som jag åt med sallad och svarta bönor. Sedan började jag plocka i kylen. En soltorkad tomat, 1 tsk pesto, 2 tsk philadelphiaost och lite fler svarta bönor. Allt som allt landade jag på 575 kcal.  Det enda jag ägnat tid åt de tre senaste dagarna har varit mat, och min mamma påstår att jag inte äter.

Allt har ändå känts hyfsat bra idag men det blev en liten PW på 85 minuter och 295 kcal brända. Lite senare så ska jag ut igen på en kvällsprom och något jag inte ska göra är att äta, för idag ska jag ner på minus.

 

Ananas, mango, banan, päron och jordgubbar 365 kcal

Blåbär och hallon med en skvätt yoghurt 60 kcal

Ärtsoppa toppad med fläsk och äpple 375 kcal

Fläskfilé med champinjoner i gräddsås 210 kcal

 

Börjar dagen med en frukttallrik. Stoppar i mig en skål med bär och yoghurt till lunch. Äter en portion ärtsoppa, och så en till. Det är grädde i soppan och jag äter alldeles för mycket fläsk. Ångest. Vill ut och gå men regnet öser ner. Jag somnar när jag ligger och fördriver tiden med att läsa bloggar, sover en timme. Jag går upp och märker att pappa har lagat fläskfilé med champinjoner, champinjonerna som legat och suktat i kylen i flera dagar. Yrvaken tar jag en gaffel och börjat äta direkt ur stekpannan, inser vad jag håller på med och ångesten kommer först krypande, sedan stormande när jag inser att det fortfarande regnar ute.

 

På med duschen - kräks, kärks, kräks. Men det går för segt och halsen ömmar när jag ser söndertuggat kött åka ner i avloppet. Jag spyr inte. Aldrig. Det är inte min grej, inte mitt sätt att kompa på. Ängsligt går jag runt, runt inomhus, Sätter mig ner, reser mig upp. Går runt, runt lite till. Till slut drar jag på mig träningskläder och regnkläder. Klockan är strax innan 21 och utomhus är det bara jag, mörkret, regnet och paddorna. För en gångs skull känner jag lite att jag passar in - en stor, fet padda är vad jag är.

Vi knackar på dörren vid klockan 13, välkomnas med varma kramar och blir genast visade ut till terassen på baksidan där det har dukats upp med fika. Smörgåsar med smör, ost, leverpastej, smörgåsgurka, syltad svamp och på det lite kanelbullar. Jag frågade om det fanns någon frukt jag kunde få och farfar kom tillbaka med en smoothie gjord på vaniljyoghurt, banan, jordgubbar och hallon. Farmor frågar hur länge jag ska hålla på såhär, "ligga på den där linjen", som hon uttryckte det. "Det är väl ingen idé att bjuda dig på någon kanelbulle", fortsätter hon och ler, ändå lyser hela hennes ansikte av missnöje. Jag dricker upp min smoothie och avslutar med en liten smörgås med leverpastej, smörgåsgurka och lite svamp.

 

Efter fikat blir det till en liten utflykt ner till hamnen. "Idag ska jag prova en ny glassort, lakrits ska vara god", säger farfar. Jag suckar och funderar. Vid glasskiosken väljer jag till slut en bägare med 2 kulor, daim och nogger. Vi sitter på en parkbänk och äter upp vår glass - jag, mamma, lillebror, farmor och farfar. Fast farmor köpte ingen glass. Vi sitter och tittar på ankorna som fladdrar med stjärtarna när de dyker ner med huvudet i vattnet när farfar plötsligt utbryter att vi måste skynda oss hem om vi ska hinna laga någon middag.

 

Middag består av fläskkotlett med chevréost och smörstekt lök. Till det serveras potatis och sallad med tomat och melon. Jag stoppar i mig en kotlett med lite sallad. Låter gräddsåsen rinna av så gott det går. Petar ut lite melon ur salladsskålen som jag knaprar i mig innan det är dags för efterrätt. Hallon och jordgubbar med vaniljglass. Äter 1 liten portion, skopar sedan upp en stor till. Arg, arg på att allt hela tiden ska handla om mat. Går det inte att umgås på något annat sätt? Något sätt som inte är relaterat till mat? Farmor frågar vad jag har för mål med min strikta diet och hårda träning. Vadå diet? "Jag vet inte riktigt", svarar jag. "Hon vill inte vara tjock när hon kommer hem från USA", säger mamma. "Snarare att jag inte vill vara fet när jag kommer dit", säger jag.

 

Snarare att jag vill slippa alla hjärnspöken som driver mig till vansinne när jag lägger mig i soffan och ska titta på film, precis som en vanlig tonåring ska kunna göra. Snarare att jag ska slippa ångesten som river i mig när jag gör i ordning tallriken för att äta middag med min familj, precis som en vanlig familjemedlem ska kunna göra. Snarare att jag vill slippa gråta mig till sömns om nätterna, precis som en vanlig människa ska kunna göra.

 

Om jag fick se 5:an på vågen så skulle jag ha varit glad, om jag var under 60 kg så skulle jag ha varit glad. Med fuktigt hår och 180 kcal frukt i magen så ställde jag mig på vågen för första gången på 12 veckor. Jag klev på vågen, klev av och klev på igen. Flera gånger. 54,8 kg. Bmi på 19,4.

Nu sitter jag hos farmor och farfar för lite fika. En smörgås med leverpastej och smörgåsgurka, lite syltad svamp och ett glas smoothie. Idag är en bra dag.

 

Bland det sorgligaste som finns är att se mat ruttna bort i kylskåpet, speciellt mat som jag egentligen kan äta utan problem. Startade dagen med en stor frukttallrik. Underlig mättnadskänsla, men fy fasiken vad gott det var.

 

Idag ska jag väga mig. När jag var på hälsokontroll i april så vägde jag 67 kilo. 12 kg upp på 1 år. Jag lovade mig själv att jag aldrig skulle se den siffran på vågen igen, någonsin. Undrar hur mycket jag kan ha gått ner på 4 månader. Resultatet kommer ikväll, oavsett hur vidrigt det är.

Det blev ingen kina trots allt, men kan inte vi komma till kinan så får kinan komma till oss. Till middag serverade pappa wookad kyckling med svart bön-sås och grönsaker. Det negativa med att äta hemma är att risken för småätning/överätning är mycket större än när man äter på restaurang (U don't say!?) och de dagar du gått utan mat och sedan blir ett bottenlöst hål så fort du stoppar i dig något är extremt jobbiga.

 

285 kcal in, 595 ut

-310 kcal

Det var det som krävdes för att få mig någorlunda nöjd och tillräckligt kontrollerad för att få stopp på ätandet nu på söndagskvällen. Tack pch lov så har jag promenaret och promenaret idag, det är det jag sysselsätter mig med under dagarna nu när jag inte har något liv och där med ingenting bättre för mig.

 

Känner dock att jag nu, eller i alla fall idag, var full av energi och egentligen ville öka tempot lite. Halsen säger dock emot. Hatar att inte få göra det jag vill, hatar att behöva ge vika för en sådan fånig sak, hatar att känna mig svag. Fan förkylning, ta dig.

330 kcal in, 390 kcal ut

-60 kcal

 

Helt ok dag i alla fall. Hade ju egentligen tänkt fasta och dessutom ta en till prom nu på kvällen, men det blir ju inte alltid som man tänkt sig - det började regna och jag somnade vid kl 19.

 

Morgondagen får jag ta som den kommer. En dag i taget, som vanligt.

 

Blev alldeles för mycket mat och inte alls så mycket alkohol som jag hoppats på. Jag måste verkligen lära mig att inte äta så förjäkligt när jag ska dricka, magen klarar inte alls samma stora mängd som den gjorde för ett år sedan vilket endast resulterar i matkoma och illamående. Med chips, choklad och naturgidis så hamnar dagens matintag på 2500 kcal, mellan tummen och pekfingret? Jag har ingen aning, men med tanke på förmiddagens snålhet så känns det inte sådär super duper mega farligt. Mina flickor snussar så sött bredvid mig, jag ska också få mig ett par timmars sömn och återkommer därför imorgon med smaskiga detaljer. God natt, eller god morgon, eller vad jag nu ska säga.

Startade dagen med en två timmars prom och bryter nu den dryga 39 timmars fastan med en tallrik tonfisk och sallad. Mamma rynkar alltid åt tonfiskburken och påstår att det är katterna som ska äta kattmaten, himlans vad katterna skulle vara lyckliga i sådanna fall, för tonfisk måste vara bland det godaste som går att hitta i matväg. Dessutom så får du ihop en lagom lunch på ynka 200 kcal, kan det bli bättre?

 

Ikväll blir det grill, och för en gång skull så blir det jag som kommer att hålla i grillhandskarna. Ett par vänner kommer över för middag och lite gott att dricka, sen får vi se vart kvällen leder. Har lite planer på att grilla kyckling, fläskfilé, majskolvar, champinjoner, sparris och squash. Jag ska leta lite på nätet efter smarriga grilltips, efter det blir det en sväng till mataffären. Tur att jag har assistans med mig, då blir nog mängden mat i alla fall någorlunda rätt. Det blir nog bra.

 

Matinköp för flera dagar framåt måste vara bland det svåraste som finns, i alla fall när man ska köpa mat till fler personer än bara sig själv. Jag och lillebror blir ju hemma själva över helgen, så att bunkra upp med mat är viktigt. Lillebror hade gjort en egen inköpslista, så det underlättade lite. Mamma tog en korg och fyllde med lillebrors önskemål medans jag tog en korg som jag fyllde med mina. Resultatet fick mig att fnissa lite.

 

1 paket fusilli

 

Svårt att gissa vem som ska äta vad? Självklart har vi lite annat hemma att kunna tjocka i oss i helgen, så detta måste väl räcka för 4 dagar? Eller?

 

I bilen hem kom den där efterlängtade och alltid lika uppskattade diskussionen. Jag måste äta mer mat, måste få i mig mer energi. Jag hade tydligen varit alldeles för trött och borta idag, enligt mamma. Jag orkade inte ens säga emot, det är ingen idé. Bara att nicka och le så är det över fort. Jag lyckades ändå dra med mig mamma till en annan butik, så på köksbänken står nu även 1 flaska jordgubbsvin, 1 flaska hallonvin, 8 breezer samt 1/2 bag in box med vitt. Snart är det helg!