Kom in från en springtur för en timme sedan. Eller, det blev en jogg/PW på 10,5 km och 675 kcal brända. Jag måste bara säga att det känns så jäklans bra! Man glömmer bort känslan av att springa, tvekar innanför dörren och känner trötthet och ångest inför att behöva låta svetten rinna, benmusklerna jobba och lungorna kippa efter luft, men när du väl kommer igång så är det verkligen bland den underbaraste känslan som finns. Sprang till och med längre än planerat, den planerade rundan var endast 7 km, men när jag var där ute och sprang så insåg jag att jag inte hade lust att sluta. När jag klev innanför dörren hemma och avslutade träningspasset på running-appen så tröck jag på den lilla extremt glada gubben, för idag kände jag mig unstoppable. 1 mil på 1 h och 3 minuter, det är väl inte för dåligt? En vacker dag ska jag sätta den under 1 timme, jag ska! Imorgon bitti ringer klockan 07.00, det blir en runda till innan hettan slår till för hårt.