"Åh, hon tycker inte om sina pinjenötter och russin!"

"Åh, så du tycker inte om bacon?"

"Åh, hon slukar i sig hela grapefruktsalladen!"

"Åh, hon tycker om kalkonen!"

"Åh, jag tror inte att det där är tillräckligt med efterrätt för dig!"

"Åh, det där var verkligen en mesig bit chokladtåpaj!"

 

Varför kommenterar de endast mina tallrikar och mina matval? Varje måltid, gång på gång.

 

Imorgon är det Black Friday. Årets största shoppingdag. Jag ska tröstshoppa så in i helvete.

För det är så synd om tjocka mig.

Jag var ledsen idag, och att söka lite mentalt stöd genom att skumma igenom bloggar gjorde mig ännu ledsnare. Jag blir ledsen över alla drömmar som jag vet aldrig kommer bli verklighet. Jag har rest, jag har blivit kär, jag har börjat leva. Men vad gör det? För i slutändan kommer verkligheten ifatt dig och trycker ner dig till den nivå du startade på och lite djupare. I slutändan inser du att du fortfarande är lika oönskad, sorglig och ensam ändå.

Det finns inte en chans att jag ställer mig på vågen just nu, risken att den brakar ihop och blir mos är alldeles för stor. Men, jag tog mått idag för första gången på tre månader. Låren visade 57 cm och höfterna 87, dvs 6 cm upp på båda. Hur kan min pojkvän ens tycka att jag är attraktiv? Jag är fet, vidrig, motbjudande.

 

Nästa vecka ska jag på hälsokontroll för att få hämta ut mina p-piller. Hälsokontroll innebär vägning. Jag ska gå på den där hälsokontrollen, hämta ut mina p-piller och sedan ska jag svälta mig själv tills jag är tunnare än någonsin förr.

 

 

 

Vi satt i bilen på väg hem när pojken frågade vad jag hade ätit till lunch;

- En kycklingburgare, en proteinbar och ett äpple, svarade jag skamfyllt.

- Wow, lite näringsämnen åtminstone. Nästan som en normal människa!

- Tack. Eller något.

 

"Jag måste börja äta ordentligare och träna mer för att bygga upp min hälsa."

Bullshit.

 

Han beställde pizza, BBQ kyckling utan jalapenos och lök, för min skull. Han vet att min drömmat är choklad och pannkakor, så han lagade nutellafyllda pannkakor till efterrätt.

 

När ångesten river inifrån är det lätt att bara vilja skita i allt. Skita i att äta, skratta och leva. Skita i honom. När tiden tickar iväg är det lätt att tänka, tänka att jag klarar mig ju så bra själv. Men så ser jag de där magrutorna jag sett så många gånger förut. Hör hans röst som jag hört så många gånger förut. Känner hans kyssar och smek som jag känt så många gånger förut. Och min kropp står i lågor. För ett par ynka sekunder så tänker jag att ingenting är värt mer än detta. Ett par ynka sekunder.

 

Vi är ju "pretty damn attractive together", som någon i min historiaklass sa.

 

Jag åt den där pizzan och den chokladfyllda pannkakan förresten. Nästan som en normal människa.

Eller något.

Att varva av mina små redbull sugarfree med en gigantisk monster zero är ljuvligt ibland. Burken får min hand att plötsligt kännas så liten.

 

Jag är en vilsen själ just nu. Jag vill njuta av min underbara pojkvän, njuta av alla galna äventyr med vänner, njuta av livet. Jag vill låsa in mig själv, svälta mig själv, riva bort fettet från mig själv. Jag vill vara tunn, blek, kall. Bräcklig.

 

Jag tog en promenad imorse, tänkte tillbaks på de tre senaste månaderna och ville bara börja lipa av något liknande eufori. Jag tänkte på min bästis som får mig att göra galna saker och uppleva livet på riktigt, på min mångkulturella kompiskrets i skolan som jag delar så mycket skratt med, och framför allt min fina pojke som får mig att känna mig attraktiv både utifrån och inifrån.

 

Livet är komiskt ibland, är det inte? Hur man kan hitta lyckan på den plats där du egentligen kanske önskade den minst. Han må kanske vara 2 år yngre än mig, men vad gör det om han gör mig lycklig? Aldrig tidigare har jag träffat någon så attraktiv, underbar, perfekt. Någon som kan kontrollera balansen mellan att vara sexig och söt Så bra.

 

Jag älskar hur han kramar min rumpa för att sedan skratta och kyssa mig på pannan, jag älskar hur han snällt nonchalerar alla i skolan för att sedan lägga all fokus på mig hemma, jag älskar hur han skickar "Du är sexig." på sms för att sedan tillägga "Godnatt, min fina ♥". Jag älskar hur han är så självsäker, och gör allt så perfekt. Alla kyssar, alla smek, allt sex. Hur han förklarar något nytt för mig samtidigt som han tittar ut genom fönstret och öppnar vattenflaskan med händerna stödda mot bilratten när vi sitter i köerna.  Hur han tvingar mig till att titta på skräckfilm hemma i hans famn för att sedan ta med sina småsyskon och se tecknad barnfilm på bio. Hur han upptäcker att jag har glömt stänga ner porrsidan på datorn och allt han gör är att skratta till lite och sen öppna en ny flik utan att ens säga något. Jag älskar hans rumpa i alla hans jeans med det precis perfekta hänget, hans magrutor under hans ledigt stiliga tröjor.

 

Han frågade mig igår vad exakt det är jag ser hos honom, varför jag valde just honom av alla killar som dreglar efter mig i skolan. Jag kan ge honom en hel lista på varför han är den mest attraktiva person jag någonsin stött på, men den skulle förmodligen ta mig ett par timmar att skriva. Är inte livet komiskt ibland, att jag har letat så länge efter lycka utan framgång. Allt jag behövde göra var att ta en snabb titt på andra sidan oceanen.