Vi knackar på dörren vid klockan 13, välkomnas med varma kramar och blir genast visade ut till terassen på baksidan där det har dukats upp med fika. Smörgåsar med smör, ost, leverpastej, smörgåsgurka, syltad svamp och på det lite kanelbullar. Jag frågade om det fanns någon frukt jag kunde få och farfar kom tillbaka med en smoothie gjord på vaniljyoghurt, banan, jordgubbar och hallon. Farmor frågar hur länge jag ska hålla på såhär, "ligga på den där linjen", som hon uttryckte det. "Det är väl ingen idé att bjuda dig på någon kanelbulle", fortsätter hon och ler, ändå lyser hela hennes ansikte av missnöje. Jag dricker upp min smoothie och avslutar med en liten smörgås med leverpastej, smörgåsgurka och lite svamp.

 

Efter fikat blir det till en liten utflykt ner till hamnen. "Idag ska jag prova en ny glassort, lakrits ska vara god", säger farfar. Jag suckar och funderar. Vid glasskiosken väljer jag till slut en bägare med 2 kulor, daim och nogger. Vi sitter på en parkbänk och äter upp vår glass - jag, mamma, lillebror, farmor och farfar. Fast farmor köpte ingen glass. Vi sitter och tittar på ankorna som fladdrar med stjärtarna när de dyker ner med huvudet i vattnet när farfar plötsligt utbryter att vi måste skynda oss hem om vi ska hinna laga någon middag.

 

Middag består av fläskkotlett med chevréost och smörstekt lök. Till det serveras potatis och sallad med tomat och melon. Jag stoppar i mig en kotlett med lite sallad. Låter gräddsåsen rinna av så gott det går. Petar ut lite melon ur salladsskålen som jag knaprar i mig innan det är dags för efterrätt. Hallon och jordgubbar med vaniljglass. Äter 1 liten portion, skopar sedan upp en stor till. Arg, arg på att allt hela tiden ska handla om mat. Går det inte att umgås på något annat sätt? Något sätt som inte är relaterat till mat? Farmor frågar vad jag har för mål med min strikta diet och hårda träning. Vadå diet? "Jag vet inte riktigt", svarar jag. "Hon vill inte vara tjock när hon kommer hem från USA", säger mamma. "Snarare att jag inte vill vara fet när jag kommer dit", säger jag.

 

Snarare att jag vill slippa alla hjärnspöken som driver mig till vansinne när jag lägger mig i soffan och ska titta på film, precis som en vanlig tonåring ska kunna göra. Snarare att jag ska slippa ångesten som river i mig när jag gör i ordning tallriken för att äta middag med min familj, precis som en vanlig familjemedlem ska kunna göra. Snarare att jag vill slippa gråta mig till sömns om nätterna, precis som en vanlig människa ska kunna göra.