Jag promenerar med Ellie Gouldings You My Everything på repeat i hörlurarna. Det stilla duggregnet upphör sakta när molnen på himlen luckras upp och solens strålar färgar himlen rosa vid horisonten. Jag kämpar med mina stelfrusna fingrar för att svara i telefonen när mamma ringer från bilen och frågar om hon ska hämta upp mig någonstans, men det vill jag inte. Nu trivs jag bra.

 

Jag går och funderar på mat, mat och bakelser. Om 15 dagar befinner jag mig bland Amerikas förenta stater och högar med frågor och funderingar snurrar i skallen. Men just ikväll var det inte frågan kring vad min nya familj kommer bjuda mig på för mat under de kommande 11 månaderna, utan vad jag faktiskt ska bjuda dem på. Något typiskt svenskt, men gott. En vän till mig, en australienska som bosatt sig i Sverige sedan 1 år tillbaka, skulle laga en typsik svensk rätt till sin svenska pojkvän och frågade mig då om tips på typiska, svenska grönsaker. Jag hade faktiskt inget bra svar att komma med. Det "gröna" som dyker upp i mitt huvud är potatis, rödbetor, rädisor, morötter, sockerärtor, sparris, äpplen och diverse bär som jordgubbar, smultron hallon och blåbär.

 

Jag ger upp tanken på tråkiga rotfrukter och nöjer mig för tillfället med det sockersöta. Kanelbullar, kolakakor, rulltårta, kladdkaka, brittatårta och den klassiska jordgubbstårtan är väl något jag får nöja mig med så länge. Jag ska åka till världens tjockaste land och på det bo med en konditor till mamma. Dagens -120 kcal känns inte längre som särskilt mycket till hjälp. Hello fatso!