Blev en löptur på 7,2 km. Nu sitter jag i sängen, nyduschad och med världens ångest och ånger. Inte över mina 15 förbrukade kalorier utan för all annan skit i mitt liv. Hur jag bara känner mig i vägen och oönskad. För det är precis vad jag känner mig just nu. Och rädd för att jag gör dumma beslut som andra ska prata illa om bakom min rygg. Jag hatar att behöva fatta beslut när alla kommer med råd som inte stämmer överens med min egen magkänsla. Jag hatar att jag inte kan stå upp för mig själv, att jag är så svag. I efterhand så ångrar jag mig så mycket. Jag förväntar mig inte att någon ska förstå. Jag måste bara få ur mig alla tankar och all energi de skapar, men orkar inte förklara mig när jag går ut för en promenad när jag precis kommit in från en joggingtur. Fingrarna går i ett över tangentbordet och formulerar osammanhängande meningar som skapar ett allmänt kaosinlägg. Därför ska jag sluta nu. Godnatt.