Idag har jag ätit både stekt potatis, bröd och bearneisesås, men jag bryr mig inte för min häst är bäst och jag är världens lyckligaste!

Hela gårdagskvällen spenderades i stort sätt med att leta efter en fin och mysig liten restaurang. Efter 1,5 timmes letande upp och ned för alla backar gav vi upp. Slutdestinationen blev hederliga kinan i centrum. Efter 12 timmar utan mat tröck jag i mig både en vårrulle och wookad kyckling med champinjoner. Tur var väl det, att åtminstone förrätten brändes bort bland alla backar.

Min. Mage. Sprängs.

Blev en runda på 6,7 km och 435 kcal brända. Har duschat och sitter just nu i bilen på sightseeing. Har vandrat upp för eviga trappor för att få se ett vattenfall och är nu på väg mot ett folkdräktsmuseum.

 

Ikväll blir det restaurangbesök och jag ska äta. Ligger ju "bara" på +400 kcal så en god middag tycker jag att jag har råd med. För denna gång.

 

Vi ätstörda, om vi verkligen vill äta så kan vi göra det ordentligt. Jag har nog precis slagit rekord i att pressa frukost. 850 kcal på bara frukost! Det är ju helt sinnes!!

 

Det blir helt enkelt till att fasta resten av dagen, om jag inte tvingas på restaurangmiddag ikväll. Men först ska jag smälta maten och sedan snöra på joggingskorna, minst sagt behövligt. Båda delarna.

Starten på helgen som jag föreställde mig skulle bli toppen började katastrofalt. Har tryckt i mig mat för typ 1500 kcal, mat som utöver frukosten från tidigare inlägg samt keson bestod av en schnitzel med stekt potatis och bea, ananas och till sist glass. I stort sätt allt jag ätit har varit bortkastat, ingen hunger utan endast tidsfördriv.

 

Bortsätt från 3,5 timme i bil så har jag varit på fötter i full fart hela dagen och de 3 senaste timmarna har gått åt till att promenera runt hela byn. Men jag kan knappast säga att jag tränat något idag, och det känns hemskt.

Har suttit halva vägen och listat allt gott jag i himmelriket skulle önska mig att få serverat på min födelsedag. Med på listan fanns bland annat mockarutor, brittatårta och våfflor toppade med hallongrädde och chocolate chip. Sötsugen? Ohja!

 

Måste ge en stor, fet hiss till Arlas mellanmålskeso med cashewnötter och torkad frukt. Som mättande godis för endast 210 kcal och 18 g kolhydrater för en port. I sitt sammanhang är det näst intill overkligt, nötter och torkad frukt liksom. En riktig räddare i nöden!

De här ändlösa timmarna i bil med prat, musik och självklart kakor, choklad, glass, nötter och snabbmat från sleven. De här tillfällena har liksom alltid varit mina och mammas svullo-moments, oavsett hur långt ner i skiten med hetsbantning och ångest jag har suttit. Denna gång ska det inte syndas. 3,5 timme bör jag väl klara av att hålla ut?

 

Har hur som helst laddat upp med en brakfrukost.

Har ingen aning om hur matintaget kommer se ut i helgen. Kanske blir det lite mer, kanske inget alls. Eller juste, hotellfrukost ska jag proppa. Men först - packa!

Åker bort över helgen. Blir nog fullt upp med lite mat, dock restaurangbesök lördag kväll. Frågan lyder; bör jag ta med mig träningskläder eller ska detta bli en ledig minisemester?

Som jag lovade;

900 kcal in, 1000 kcal ut

 

 

Bra dag ändå, trots stort matintag. Som vanligt. Det värsta med att bara glida runt här hemma är att småätandet ligger så farligt nära. Hittade tack och lov motivationen för en kvälls-PW och väl ute tvingade jag till och med fram energin att springa lite också. En jäkla massa kalorier brända och det känns underbart.

 

Kan inte alltid vara lätt. Speciellt inte vad gäller uppskattning av matvaruinköp. Ena veckan äter jag familjen ur huset, andra veckan låter jag den bada i rester. Ett roligt exempel som jag tänkt på förr, och skrattade åt alldeles nyss var bröd. Tillsammans med yoghurt, ananas och choklad så är bröd gjort på frukt och nötter det bästa jag vet. De perioder då jag äter bröd så klagar alla på att frukostbrödet är slut redan innan frukosten utspelat sig. My bad, ofc. Men så kommer de perioder då jag totalvägrar bröd, som nu, och då märks det tydligt hur brödet fullkomligt väller ut över brödkorgskanten. Hann tänka i en bråkdels sekund att jag bör hjälpa till att rensa lite. Bäst att jag går och lägger mig nu.

Det är intressant att blicka tillbaks och se hur man med tiden förändras. Jag har i ett par år nu varit besatt av mat, träning, kalorier och allt vad en ÄS egentligen innebär. Jag har ingen diagnos och kommer aldrig att få, men beteendet och tankarna kommer jag aldrig att kunna undvika.

 

Jag tänker tillbaks på hur allt började, de där två veckorna utomlands då jag i värmen kom på att jag utan problem kunde överleva på frukt och sallad. Hur mamma klagade över att jag inte åt ordentligt. Jag tänker tillbaks på sommaren för 2 år sedan som fortfarande ligger mig så otroligt nära hjärtat. Sommaren då jag blev så smal att mamma skrek.

 

Det är roligt att se hur jag vid denna tidpunkt fast för ett år sedan gjorde ett tappert försök att bli sådär smal så att min mamma skriker på mig igen. Då var jag jättenöjd och jag gick till sängs med förbrukade kalorier under 1500. Nu sitter jag och grinar över ett intag på dryga 900 trots att jag bränt bort 850.

 

Det är kul att se hur man med tiden förändras. Jag blir visst bara mer sorgsen och patetisk desto äldre jag blir.

 

Det är väl som de säger. Lusten att kasta sig över mat är enormt, inte minst choklad. Morgonens cravings har varit kokosbollar. I köket vet jag att det finns både smör, kakao, socker, flingor och hasselnötter och jag skulle på 2 minuter kunna röra ihop my special chokladboll så att säga.

 

Men nej. Istället tvingade jag mig själv att göra iordning en äggviteomelett, med tomat. Mina matvanor är ju knappast varierade så att säga, och jag har väl klargjort att jag är ganska duktig på att skapa konstiga och rent ut sagt äckliga matkombinationer. Eftersom att laxen hemma var slut så fick det helt enkelt bli makrill till istället. Inga kommentarer. Och så avslutade jag måltiden med att trycka i mig typ 30 g fetaost, 2 tsk kesella citrus och ett äpple. Det tar liksom aldrig stopp. Får trösta mig med att det hur som helst var betydligt bättre än smör, socker, flingor och nötter. Jag funderade på att ta mig ut på en promenad redan nu, men blåsten gör att jag har en ursäkt. Måste jag poängtera att jag känner mig svag och värdelös idag?

 

Dagen har spenderats med en runda på stan med mammsen, och ett ständigt tjatande om hur smal jag har blivit. "Men herregud så smal du är", "Du måste ha gått ner hur mycket som helst i vikt", "Lova att du äter ordentligt och inte försöker tappa vikt". Pft, jag har knappt börjat.

Det är 50 dagar kvar tills jag åker. Hur många kilon kan man tappa på 50 dagar? Tog en jogg/PW och funderade över mina in- och uttag. Nu när jag är ledig så förbränner jag 500-1000 kcal per dag, men stoppar i mig hela 500-1200. Vanligvis ligger mina förbrukade kalorier vid dagens slut på 50-300 kcal, vid vissa fall mer och vissa fall mindre. Det håller inte. Jag måste börja jaga de där minusdagarna. Nu.

 

Satt på vårdcentralen på tom mage, redo för vaccination och osäker på pm svimfärdighetskänskan berodde på hunger eller stress och ångest. Har tagit 4/5 sprutor utan att dö, men paniken finns kvar lika mycket som den värsta sprutan av de alla.

 

Har i alla fall personligen invigt ICAs plocksallad nu och både jag och magen är otroligt nöjda. Stor kärlek till kyckling, majs, soltorkade tomater och ananas. Rolig mix, men glufs sa det.

En lite lustig upptäckt jag gjorde idag var förresten att om du söker på "köttbullar" på kaloriappen så ligger alla alternativ för hemlagade köttbullar på omkring 240 kcal/100 g. Söker du där emot på "meat balls" så hittar du "home made" för minst 400 kcal/100 g. Jag vet att det kan vara både amerikanska och brittiska meat balls, men med tanke på vad amerikaner är kända för så fann jag detta rätt komiskt.

Värk i ryggen, skavsår under foten och dessutom en tånagel som håller på att lossna. För övrigt har jag fortfarande träningsvärk i rumpa och knäveck efter allt springande i trappor på jobbet. En svullen mage kan jag lägga på på det också, även fast det förmodligen mest beror på stora mängder vatten efter joggingturen. Inte på topp så att säga.

 

För att fylla ut inlägget så bjuder jag på en dagens;

90 minuter promenad

1155 kcal in, 1025 kcal ut

 

Känns som om jag har proppat mat hela dagen och jag känner mig så jävla dålig. Den där näven flingor var väl bättre än chokladkakan som legat orörd i kylen i dagar nu, för att tänka positivt. Men jag måste erkänna att lusten att stoppa fingrarna i halsen ändå var enorm. Det positiva med att inte lära sig att kompensera på annat sätt än att träna är att du får starkare motivation till att inte stoppa i dig allt för mycket skit. Förstå vad man skulle svulla annars. Kontroll är viktigt, kontroll är allt.

Nu ska paddan ut och röra på fläsket. Bäst att ni flyttar på er om ni inte vill bli mos. Puss!

Idag är en hungrig dag. Jag är inte sötsugen, vill inte ha något sött, men jag känner att jag skulle kunna trycka i mig hur mycket mat som helst. Lax, köttbullar, entrecote, ägg, yoghurt, melon. (Tar midsommarmaten aldrig slut förresten?)

 

Ska bege mig till affären nu. Inte för att köpa mat dock, utan andra nödvändigheter. De säger att man aldrig ska åka till mataffären hungrig, jag som alltid tyckt att det snarare minskar aptiten. Skönt med lite vettigt tidsfördriv!

Bra med blodtrycksfall, dåligt med ork.

Morgonrutinerna med promenad och stallet genomfördes som vanligt, idag på kurrande mage. Väl hemma slängde jag ihop en äggviteomelett (läs äggröra) med tomat och till det en skiva kallrökt lax. 240 kcal.

Solen skiner utanför fönstret och ändcå så sitter jag inne, har nämligen precis rensat klart datorn. Började igår kväll att rensa bland mina dryga 2900 bilder som nu har landat på 170. Mac-datorer är ibland så smarta att de blir korkade. Av någon anlending så dublicerar datorn bilderna, så vissa bilder fanns det 5 likadana exemplar utav + att datorn själv plockar ut "faces" från alla bilder där det är möjligt. Resultatet blev då alltså ca 2000 bilder som endast var dubletter och utklippta ansikten. Suck.

Nu ska jag göra ett ryck i tvättstugan. Ciao!

Det är väl främst därför jag inte har uppdaterat - Jag har helt enkelt inte haft något smaskigt att skriva om. Får helt enkelt endast bli en dagens.

 

Trodde förresten att jag skulle dö idag under promenaden. Först trodde jag att det var håll, sedan kramp. Det visade sig vara mensvärk. Jag är tack och lov inte särskilt bekant med den typen av värk, inte alls faktiskt. Nu förstår jag varför alla tjejer alltid klagar.

Har ni hört förresten att vår egna lilla fjortis-Dessie väntar barn? Min första tanke var att det endast var PR, och tro mig det hoppas jag verkligen att det fortfarande är. Bruden har precis fyllt 18, typ, och har knappt påbörjat livet. Hon kommer att ha all tid i världen att skaffa barn sen, ren idioti att kasta bort dessa 5-10 år som hon annats förmodligen skulle uppskatta så otroligt mycket. Jag menar inte att hon inte kommer uppskatta bebisåren, men det finns så mycket annat man vill göra i livet vid just hennes ålder.

 

Jag har själv ingen större erfarenhet av bebisar, men tillräckligt mycket kunskap och förnuft för att förstå att jag inte är redo för babykalas. Jag hatar svullna magar, men gravidmagar måste ju vara bland det gulligaste som finns. Någon gång så! Tänk en gravidmage till en riktigt smal kropp. Vi pratar Miranda Kerr, eller ännu bättre - ännu smalare. Ååh...

 

Den absolut största besvikelsen måste ändå vara när man tror att dagens matintag har varit helt ok, men så visar det dig att den mängd man ätit har innehållit otroligt mycket mer energi än vad man räknade med. Jag ska ta mig fan aldrig mer äta kött igen. Jag har alltid vetat att kött innehåller mycket kcal, men dagens matintag var lång ifrån ok.

 

Att uppskatta mängd mat är inte busenkelt, men jag tror att jag har rätt bra koll ändå. När jag knapade in matintaget i kaloriappen och fick se resultatet på hela 1300 kcal så vaknade ångesten med ett ryck. 1,5 h och en dryga milspromenad senare var det lite bättre, men tanken på att denna promenad inte var längre än vad jag rör på mig en vanlig, ledig dag till och från stallet gjorde att jag bara ville gråta. Att fucka upp mina rutiner genom att sova borta är verkligen helt jävla värdelöst. Första ifall jag hade genomför mina vanliga rutiner + dagens motion. Då hade jag förbränt 1000 kcal istället för 500. Och hade jag skippat middagen, vilket var helidiotiskt då jag egentligen inte var hungrig efter lunchen klockan 15, så hade jag sparat in hela 700 kcal.

 

På tal om hästar så stod ponnyridning på schemat idag. Småbarnen var lyriska, nästan lika lyriska som när de frenetiskt gräver i sina godispåsar med leenden som får mungiporna att nå ända upp till öronen. Varför kan inte jag också? Varför kan jag inte bara vara nöjd och glad? Istället ligger jag här och grinar över 700 jävla kalorier som ligger och gosar in sig bland underhudsfettet. Allt var så himla mycket lättare när man var liten.

Hemma och nyduschad - behövligt må jag säga.

 

Släkten härjar i köket bland resterna från midsommarmiddagen. Lunch ska serveras, sillunch. Man behöver ju inte ens stoppa i aig skiten för att känna att man vill spy. Själv har jag inte ätit något (bortsätt från den där jordgubben, fine) på 22,5 timme och känner att kroppen börjar bli lite ledsen på mig. Blir till att vänta tills det är fritt fram i köket och sedan laga lite egen lunch. Såhär dagen-efter-middag ska tydligen serveras ikväll också. Då bjuds det åtminstone på oxfile och entrecote. Det kan jag inte tacka nej till.

Tack vet jag förresten för ett fysiskt aktivt jobb, snacka om att bränna kalorier á la träningspass deluxe. Trots buffé och all alkohol så säger kaloriappen att jag landade på -800 kalorier. Underbara minusdagar.

 

Gårdagen spenderades med 11 timmars jobb med buffé som matintag.

Usch, fy och blä. Fast det var faktiskt ganska gott, det måste jag säga.

 

Det enda som fick landa i min mage efter klockan 16 var sedan 1 jordgubbe och alkohol. Champagne, vitt vin, rosé, jordgubbsvin. Hamnade på fest hos några grannar och blev bjuda på snaps och äcklig passionfruktsjuice, med alkohol såklart.

 

Natten spenderades i en soffa, och var dessutom första natten jag sovit någon annanstans än hemma på typ 1 år. Har inte duschat på ett dugn, sovit i jobbskjortan och känner mig ganska så asvidrig. Trodde att klockan var närmre ett när jag vakna men tysligen var den inte mer än kvar över nio. Nu är det bara att vänta på att resten av partypinglorna ska vakna. Glad midsommar förresten!

Självklart kunde jag inte somna igår kväll bara för att, jag som aldrig har problem med att sova i vanliga fall. Efter att ha legat och vridit mig i sängen i över en timme så bestämde jag mig för att gå upp och hämta Ipaden, men det slutade med att jag landade som en hög på golvet. Har haft kraftiga blodtrycksfall hela dagen, men att svimma var väl lite extremt.

 

Jag vaknade självmant för en timme sedan och gick för att göra frukost. Har nog aldrig mått så dåligt tidigare. Jag får sällan underliga symptomer men nu var det yrsel, skakningar och en puls som sträckte hela vägen upp till skyarna. Jag skyndade mig, i den mån det gick, att slänga ihop en skål med yoghurt och banan, ett stekt ägg och lite jordgubbar till det. Sedan blev det några minuters stirra in i väggen och vänta på att maten skulle ge effekt, och det gjorde den. Känner mig fortfarande inte helt bra, men betydligt bättre.

 

Den enda orsaken till allt detta måste vara det minimala matintaget igår, men jag har ändå ätit bra (värre än bra) den senaste tiden och har dessutom klarat mig utan mat betydligt längre än såhär tidigare. Ändå har jag aldrig mått såhär dåligt utav det. Tanken var att jag skulle vara uppe i stallet klockan 07.30, men det innebär att jag måste börja gå om 4 minuter. Jag stannar nog inne ett tag till och ser ifall mitt hjärta kan lugna ner sig ytterligare lite. Godmorgon förresten.

Lunchen, eller eftermiddagsmellanmålet, eller saksamma, blev äggröra och en halv banan. Jag hade planerat att äta hela bananen, men sista halvan råkade jag tappa på golvet. Fan.

 

Jag har varit ute och plockat fina midsommarblommor och konstaterat en något bra träningvärk i rumpan efter ridturen igår, dessutom har jag dragit på mig ett myggbett mellan benen. Jag menar mellan benen som farligt nära den privata zonen. Tillåt mig att skratta, hur lyckas jag?

 

Nu sitter jag med en något sur mage då den inte matats på snart 7 timmar. Den är åtminstone tom, och inte fylld till bredden köttbullar och potatis. Jag funtade ett tag på att faktiskt snöra på joggingskorna och bege mig utåt, men eftersom att jag ändå skött maten så pass bra idag så kände jag att jag lika gärna kunde spara energin till den dagen den verkligen behövs. Antar att jag och mina förbrukade 55 kalorier nu hoppar i säng och sover bort hungern, godnatt.

 

Hade inga som helst planer för vad jag skulle hitta på under dagen. Det slutade med att jag landade i soffan framför bra TV-serie och somnade. Jag sov i 4 timmar. Jag måste erkänna att jag är helt otrolig.

 

Kvällen skulle bestå utav en bortbjudning men en meny bestående av "klassisk svensk husmanskost". Mycket tankar har gått till mat idag och jag har kommit fram till att inte äta förens jag är riktigt hungrig. Efter att ha sovit mitt dagen känner jag mig förvisso alltid rätt groggy, nästan bakis, men aldrig hungrig. "Jag kan tyvärr inte komma idag, måste vara hemma och förbereda inför midsommar." Sova kan jag, och ljuga lika så. Men tanken på att jag ska sitta och peta i mig både potatis, brunsås och lingonsylt var alldeles för skrämmande.

 

Svaret jag fick var förresten ett "vad bra". Vad bra? Jag vet att min mästerkock kan vara bästis med ironi väldigt ofta, och jag vet att jag ofta innerst inne tar åt mig mer än jag vill och bör. Men vad bra!?

 

Jag får snart utbrott på mig själv. Varför kan inte jag också bara vara en klassisk svensk?

Spenderades med grill och poolhäng med gott sällskap. Min friska hjärna sprudlade över vilken bra kombo kvällen bestod av, medans min dumma hjärna fyllde mig med ångest över att jag skulle äta och sedan blotta mig själv i bikini. 2 oxfiléskivor, 3 färskpotatisar, 1 skiva squash, 2 syltlökar, 5 jordgubbar och 1 kula vaniljglass senare befann jag mig ändå i poolen. Duktiga jag! Faktumet att jag inte satt kvar på verandan insvept i min ullfilt medans alla andra lekte i poolen, alltså. Inte maten.

Promenaden på 5 km avverkades imorse, precis som vanligt en ledig dag. Som jag tidigare sagt står ångesten mig upp till halsen så fort jag åter kliver innanför dörren hemma. Plocka, damma, tvätta, sopa. Det är de första tankarna som börjar cirkulera i mitt huvud. Men vet ni vad? Jag är så trött på att ständigt ta annans skit och tanken (för första gången på väldigt länge) slog mig att jag helt enkelt inte ska göra det något mer. Om två, två, månader befinner jag mig 15 timmar bort, har påbörjat ett nytt liv där jag slipper bry mig.

 

Har legat i sängen med kissen i famnen och befunnit mig mellan dröm och verklighet. Dagens intag har hitills varit lite naturell yoghurt och en tunn skiva melon. Inte konstigt att magen kurrar. Dagens lunch får nog bli kyckling i krossade tomater med lite isbergssallad. Samma som igår och helt fantastiskt.

 

Jag vet att jag inte har skrivit här på ett tag. Har egentligen ingen ursäkt. Ursäkter är fegt. Det har dock ändå inte hänt så mycket. Pluggandet är över för detta läsår och sommaren har kommit med stormsteg. Men det vet ju alla.

 

Jag jobbar, är i stallet, tar hand om hunden, städar och umgås med alla som jag i vanliga fall inte har tid att ugås med. Vilken tur att dessa personer inte är så många, annars skulle jag aldrig orka.

 

Har ingen ork alls nu för tiden. Jag blir så rastlös över att spendera så mycket tid hemma, men ändå orkar jag inte göra någonting alls. Jag bara sover.

 

Ångesten ligger som en stor klump i magen för att jag har så många måsten, en klump som sedan växer sig ännu större för att jag aldrig lyckas sparka mig själv tillräckligt hårt i arslet för att få saker gjorda.

 

Skolavslutningen var bra, sa de. Själv jobbade jag. Det finns ingenting jag vill fira med den klass jag spenderat de två senaste åren tillsammans med. Eller jo, möjligtvis Fuck You.

 

Blivit nekad två jobb gör att jag minst sagt känner för att gå i ide extra tidigt för året, och aldrig vakna upp igen. Ändå har jag redan 3 extrajobb som redan gör att schemat krockar, men det är själva tanken att jag är oönskad som gör att jag vill slå huvudet i väggen.

 

Den 21/6 ska jag jobba. Åh juste det är ju midsommarafton, det är så bra att ha full koll på almanackan när jag tackar ja till jobb. Min mamma ville bjuda på middag och har redan mentalt halshuggit mig.

 

Jag hann bara tänkta tanken imorse, att gårdagens ångest var som bortblåst innan chefen ringde med förslag på jobbtider, några tider som jag behövde tacka nej till. Min chef kommer hata mig, snacka skit om mig och kommer aldrig mer vilja se mig. Det är i alla fall vad mina vrickade tankar försöker intala mig.

 

Jag har solat. I min trädgård. Naken. Brukar inte vara så busig, men tanken på att någon skulle upptäcka mig var faktiskt lite spännande.

 

Om två månader minus tre dagar så sitter jag på planet, bort från trygga Sverige, påväg till andra sidan Atlanten, för att inte återvända på 10 månader. Jag har exakt 60 dagar och 6 timmar på mig att sälja min ögonsten. Sist jag kollade var det nästan 4 månader. Vad hände?

 

Framtidsplaner är skit. Mina betyg är skit. Mitt liv är bortkastat och jag kan lika gärna dö.