Så han flippade ur och lackade sönder på mig när någon berättade för honom att jag rökte här om dagen. Rökte. En cigarett. Han sa att han inte kan vara tillsammans med en rökare, med andra ord att han skulle göra slut om jag fortsatte.

 

Stackaren.. Vad gör han om han får reda på min alkoholkonsumtion? Drogerna? Och justja, periodvis så svälter jag ju bara mig själv också, och kör fingrarna i halsen tills jag börjar blöda när jag ätit för mycket.

 

Men det är sorgligt när jag inser hur djupt jag satt mig själv i skiten. Han betyder för mycket. I slutändan är det jag som kommer lida mest om jag fuckar upp.

Det här huset är så fyllt med ångest. Mitt huvud är fyllt med ångest när jag befinner mig i det här huset. Så fort jag kommer innanför ytterdörren är det som om hela hjärnkontoret slås ut och jag kan inte kontrollera mig själv längre. Jag kastar i mig mat, trycker in den i käften fortare än jag kan tugga. Beter mig som en gris vid middagsbordet och skäms. Glufsade i mig 3 portioner kinamat på noll och ingenting. Sedan raka vägen till toaletten. Kräks 2 dagar i rad, halsen ömmar.

 

Ångesten är skyhög ikväll, jag grät mig själv till sömns igår kväll och kommer göra det ikväll också. Jag känner mig fet och vill göra något åt saken men jag känner att min energi börjar ta slut, energin att må dåligt. Men jag vet inte hur jag ska göra för att få ett slut på det. Det vore så skönt att bara få komma bort från allt, avsluta allt. Åtmintone skulle tankarna, ångesten och gråten vara över då.