Catch up

Jag vet att jag inte har skrivit här på ett tag. Har egentligen ingen ursäkt. Ursäkter är fegt. Det har dock ändå inte hänt så mycket. Pluggandet är över för detta läsår och sommaren har kommit med stormsteg. Men det vet ju alla.
 
Jag jobbar, är i stallet, tar hand om hunden, städar och umgås med alla som jag i vanliga fall inte har tid att ugås med. Vilken tur att dessa personer inte är så många, annars skulle jag aldrig orka.
 
Har ingen ork alls nu för tiden. Jag blir så rastlös över att spendera så mycket tid hemma, men ändå orkar jag inte göra någonting alls. Jag bara sover.
 
Ångesten ligger som en stor klump i magen för att jag har så många måsten, en klump som sedan växer sig ännu större för att jag aldrig lyckas sparka mig själv tillräckligt hårt i arslet för att få saker gjorda.
 
Skolavslutningen var bra, sa de. Själv jobbade jag. Det finns ingenting jag vill fira med den klass jag spenderat de två senaste åren tillsammans med. Eller jo, möjligtvis Fuck You.
 
Blivit nekad två jobb gör att jag minst sagt känner för att gå i ide extra tidigt för året, och aldrig vakna upp igen. Ändå har jag redan 3 extrajobb som redan gör att schemat krockar, men det är själva tanken att jag är oönskad som gör att jag vill slå huvudet i väggen.
 
Den 21/6 ska jag jobba. Åh juste det är ju midsommarafton, det är så bra att ha full koll på almanackan när jag tackar ja till jobb. Min mamma ville bjuda på middag och har redan mentalt halshuggit mig.
 
Jag hann bara tänkta tanken imorse, att gårdagens ångest var som bortblåst innan chefen ringde med förslag på jobbtider, några tider som jag behövde tacka nej till. Min chef kommer hata mig, snacka skit om mig och kommer aldrig mer vilja se mig. Det är i alla fall vad mina vrickade tankar försöker intala mig.
 
Jag har solat. I min trädgård. Naken. Brukar inte vara så busig, men tanken på att någon skulle upptäcka mig var faktiskt lite spännande.
 
Om två månader minus tre dagar så sitter jag på planet, bort från trygga Sverige, påväg till andra sidan Atlanten, för att inte återvända på 10 månader. Jag har exakt 60 dagar och 6 timmar på mig att sälja min ögonsten. Sist jag kollade var det nästan 4 månader. Vad hände?
 
Framtidsplaner är skit. Mina betyg är skit. Mitt liv är bortkastat och jag kan lika gärna dö.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Skinspiration

Nothing tastes as good as skinny feels.

RSS 2.0