Kvällens matintag var väl... något att skratta åt. Tugga, svälj och raka vägen in på toaletten. Jag har sagt det tidigare och säger det igen - jag är inte mycket till bulimiker. Jag har aldrig varit duktig på att spy och kommer aldrig att bli, men åtminstone glassen och jordgubbarna kom upp. Bättre än inget, antar jag.

 

Den här dagen har enbart varit till äran av mina föräldrar. Jag tycker att vi bara stryker och glömmer den. Istället smider vi nya planer, skapar förändringar i schemat. Inget svull imorgon, det känns inte ett dugg inbjudande längre. Nu blir det en riktig kvällsprom, tycka lite synd om mig själv och ett försök att framför allt intala mig själv att 1 dag inte spelar någon roll.