3 dagar fulla av mat. Överätningar av fett och socker. Matintag för flera tusen kalorier. Har känt mig så dålig, har skämts så mycket. Det finns liksom ingen värre känsla än när mamma kommer på en med att skopa upp den där andra skålen med glass, glassen som man sedan dränker i chokladsås. Eller att hon kommer ut för att hämta en kopp kaffe precis när man är nere och rotar i bullpåsen. Eller skålen med ungsrostad potatis som blev kvar efter middagen. "Gud så skönt att se att du äter". Fattar hon inte? Att hon bara gör saken värre?

 

Jag måste ta mig samman, hitta känslan och komma tillbaka till rätt stämning.