Jag har tagit en stor.. andningspaus. Det är som om jag låtit tiden stanna, gjort exakt vad jag vill som om saker är oföränderliga när tiden står stilla. Imorgon ska jag låta tiden kicka igång igen, jag ska börja kämpa igen. Jag slogs inte så hårt och länge för att nu bara ge upp.

 

VM (värdmamma) har fixat ihop en litet socialt event för mig på fredag, jag ska träffa ett gäng killar från min nya skola. En utav killarna skrev idag, han vill träffas redan imorgon också. Jag har ingen aning om hur denna kille ser ut eller vem han är, men han har enligt VM tydligen redan erbjudit mig skjuts till skolan dessutom. Lite creepy, eller är det bara jag?