Somnade vid 12-tiden igår kväll med en hungrig mage. Hade lust att smyga ner, förbi mina sovande föräldrar och likt en mus börja plocka på mig från kylskåp och skafferi. Det gjorde jag inte. Istället styrde jag mina tankar till goda frukostar och somnade till fantasierna om äggröra, yoghurt, frukt och smoothies.

 

Tanken var att jag skulle träffa min läkare idag och hade till och med planer på att väga mig när jag ändå var där. Tyvärr blev det ingen läkarträff då doktorn hade lämnat mina papper till receptionisten. Ingen vägning heller alltså. Det var ju synd, jag som nästan börjat se fram emot vägning nu när jag till och med börjar stå ut med vad vågen visar.

 

Eftersom att planen var att jag skulle väga mig samt att hungerkänslorna var som bortblåsta när jag vaknade så blev det ingen frukost. Jag är nu inne på min 20:onde timme utan mat och längtar lite efter en god chokladbollssmet. Tror dock att jag nöjer mig med resterna av tonfisksalladen från igår.

 

Det är ju trots allt bara 10 dagar kvar tills jag sitter på planet på väg mot Amerikas Förenta Stater och 20 dagar kvar tills jag för första gången passerar dörrarna till High School. Nu låter det så fånigt. Här har jag precis fyllt 18, blivit vuxen och känner mig faktiskt plötsligt ganska gammal. Om 20 dagar ska jag till High School - tillbaka till skvaller och avundsjuka tonåringar. Men tillbaka till kritan; tonfisksallad. Tänk om jag skulle få se 52:an innan jag kliver ombord på planet, och 50 innan jag packar väskan för att bege mig till skolan. Det vore något.