Ligger och vrider mig, tänker att det vore bäst att få vila lite men kan inte somna. Tänker att det inte längre spelar någon roll, klockan ringer ändå om 1 timme.

 

Har varit nere i köket och fixat smörgåsar och oboy, har ändå överätit så pass mycket idag att det inte gör något. Dagen är redan förstörd.

 

Imorgon, eller idag, eller saksamma, blir det snålt. Har bestämt mig för att ta tillfället i akt och damma fram mina gamla cheerskor och stretcha till mig de här 10 dagarna innan skolstart för ett försöka charma till mig en plats i skolans cheerleadinglag. Ta tillfället i akt att fasta under min 16 timmars långa flygresa. En flodhäst i cheeruniform imponerar varken på populära tjejer eller snygga killar.

 

Känner mig full av energi. En del av min hjärna vill förklara det med att jag inte har tränat (kompenserat) något idag, en annan vill förklara det med nervositet. Resfeber. Den bör finnas där, men jag kan inte hitta den.

 

Det enda jag nojjar över är att tullen ska stoppa mig och mina 900g godis i kontrollen, ta med oss för förhör och sedan låsa in oss bland våldsförbrytare och kokainsmugglare.

 

Om 21 timmar är det tänkt att jag ska befinna mig på fast mark igen. Har jag inte hört av mig inom de närmsta 40 timmarna så kan ni åtminstone börja fundera på att ringa tullen i Newark och förklara att jag endast var en vilsen men oskyldig flicka som gjorde ett tappert försök att mellanlanda i hopp om att till slut få bjuda sin nya familj på lite svenskt delikatessgodis.